Warning: Undefined array key "ImaId" in /customers/b/f/b/ukforsk2.se/httpd.www/hushalldb/hushall.php on line 29
0025Berättelse om den isländska fårskötselnBarchaeus, A G
1776, nov

BERÄTTELSE OM DEN ISLÄNDSKA FÅRSKÖTSELN, UPSATT AF HERR THEODOR TORODDI, ISLÄNDARE, SAMT FÖRSWENSKAD OCH INSÄND AF A G BARCHAEUS

Fiskeri och boskapsskötsel har sedan urminnes tid varit betydande näringsgrenar på Island. De har skötts med mer eller mindre framgång genom tiderna, men nu är särskilt fårskötseln framgångsrik. Hemligheten är att fåren liksom hästarna vistas ute hela vintern och måste söka föda på den snötäckta marken. Två patriotiska män har skrivit om fårskötseln i Spanien, där man flyttar schäferierna upp i bergen under den varmaste årstiden. Fåren tål kyla bättre än värme. På Island hade redan de första innebyggarna upptäckt att fåren i fjällen blev de fetaste. I september slår sig flera socknar ihop och driver fåren ned till bygden, där danska handelsmän väntar och då man även slaktar.

Man delar återstoden av hjorden i 4 delar och sköter varje del litet olika. Herden leder ut fåren och ser till att alla har en snöfri fläck att äta från. Lammen får vara ute fram till jultid, men sedan brukar de inte klara sig om vintern blir sträng. Även svaga vuxna djur tar man in, om man märker att de magrar. Det går nämligen åt tredubbelt foder, att få dem feta på nytt. Det anses fördelaktigt att lägga sig till med gällgumsar både för ullen och köttet och för att de inte behöver så mycket hö.

En bonde äger 100-500 får ibland upp till 1000. Den är fattig som bara har 60. Springtiden infaller i december och lammen födas efter 140 dygn. Vid midsommar tar man lammen från tackorna. På Island faller sällan så mycket snö, att fåren inte klarar sig ute. Ett större problem är om det blir skare. Den isländska fårskötseln skulle kunna drivas mycket högre, om man skaffade dugligare avelsdjur.

Om man jämför fårskötseln i Sverige är den isländska att föredra. Underhållet med hö och hus är inte stort.

----------------------------
 
0026Granskning av fördomar i hushållningenAnonym
1776, nov

GRANSKNING ÖFWER ÅRSKILLIGA FÖRDOMAR I HUSHÅLLNINGEN

Från det jorden skapades har olika meningar hysts om bästa utvägen i olika ämnen. Men själva Adam tog fel.

1) Att medel borde vidtagas att i Västerbotten och Lapparnas ödemarker göra upp odlingar, genom förskott från kronan.

2) De skulle göras till skattehemman för sig och sina efterkommande. Det skall inte bli frälsehemman eller säterier, då dessa liksom boställen sköts sämre och inte ger riket den frukt, som de borde och kunde.

3) Bruk av hästar är dyrare i inköp och läckra i födan och svaga i bruket, varför oxar är att rekommendera.

4) Att ägaren till stora gods inte har samma vård om sina ägor, som den som har dem under ögonen. Därför borde de stora godsen delas.



Om dessa principer skulle följas blev riket i längden många gånger mer skadat än av alla våra misslyckade krig, således förvånas man av nödvändigheten att behöva svara.

1) En klok och erfaren lantman börjar aldrig med en uppodling, som kostar mer än den lönar sig. Han odlar alltså det som är lättast och sedan kan det vara dags att gripa sig an svårare och mindre lönande uppodlingar. I de södra provinserna finns fortfarande mycket mark, som utan alltför mycket besvär kan angripas. Det är en grundsanning att landet är folkfattigt. Men om människorna är utspridda blir det svagare och mindre idogt. I ödemarken finns inga kyrkor, präster, läkare, apotek eller städer utom på ofantliga avstånd och inga vägar, utan man får gå till fots. Att odling sker i norr är önskvärt, men det skall vara de som redan finns där, som utökar sin areal.

3-4) Boställen för officerare kan inte ligga i städerna och många boställshavare sköter faktiskt sin gård väl. Vad gör en skattebonde för storverk? Det är adeln och ståndspersonerna som uppodlat landet. De tillhåller arbetsfolket att göra gagn. Bonden lär sig förbättringar vid godset, som han kan ha nytta av. Bonden avpassar sin tid, har han mycket att göra arbetar han, har han litet att göra minskar han arbetstiden. Om bonden håller dagsverksdräng eller betalar så mycket mera i skatt kommer på ett ut. Han kan dock ha nytta av honom morgon och afton. Frälsebonden som är omtyckt ärvs av sonen eller mågen. Är han av annan beskaffenhet, är det nyttigt för riket, att han fås från gården. Här talas om att bonden skall äga gården för att sköta den bra. Det är tvärtom, att han då blir orkeslös och lat. Han sitter ju ändå på gården. Hälftenbrukaren räknas inte som skadlig, vilket han inte heller är. Hälftenbrukaren och jordägaren delar på utsädet. Brukaren sköter jorden och skördar, sedan delar man.

Om en människa uträttar fyrdubbelt genom flit, förbättrade redskap och starkare dragare, gör hon staten och sig själv samma nytta som 4 utan att med föda och kläder kosta för fyrdubbelt. 3 karlar vid ett vals- och skärverk sönderdelar lika mycket järn, som 200 personer skulle göra med handkraft.

3 karlar vid en stångjärnshammare smider ut lika mycket järn som 100 personer skulle göra för hand. Vid en väl ställd kvarn mal 1 karl lika mycket som 50 på handkvarn.

Utländska bönder har starkare hästar och utnyttjar redskap och blir på så sätt lönsammare för staten än svenska. Det går ej för bonden att bara gå och påta i jorden. Således följer att bönder och torpare, som göra arbete åt jordägare är nyttigare än torpare som betalar för torpet. Torpfrihet borde förbjudas. Små hästar borde släppas på skogen eller dödas som ormen var man påträffar dem. Men oxens långsamhet förspiller tiden och kan inte rekommenderas. I Danmark fanns en lag att en hingst inte får gå lös efter påsk om han inte är värd 24 riksdaler. Detta torde lagt grunden till de stora och sköna hästar landet kan exportera.

Man bör kräva mer arbete av bönder och torpare för att förbättra landets utkomst.

----------------------------
 
0027Orsaken varför man i Dalarna kan lägga åtminstone dubbelt större lass efter en dragareNordwall, Jonas
1776, nov

ORSAKEN, HWARFÖR I DALARNA, NORRLAND OCH FINLAND KAN LÄGGA ÅTMINSTONE DUBBELT STÖRRE LASS EFTER EN DRAGARE, ÄN I DE SÖDRA RIKETS LANDSKAPER.

I norr använder man bara en häst, när sörlänningen har två. När man inser vad en häst fordrar i underhåll, inser man snart vinsten. Det påstås, att norrländska hästar är större och starkare på grund av klimat, foder och någon annan okänd orsak.

Djur som uppföds i hårt klimat är alltid mindre och svagare. Vad beträffar fodret, vet var och en att det är fetare i söder. Dock kan bärgningssättet påverka kvaliteten. I Finland slås höet tidigt på morgonen, när daggen ännu ligger. Sedan använder man dagen till att vända och breda ut gräset så att det torkar så fort som möjligt. På aftonen sätts höet i hopar, så att det skall skyddas, om det kommer regn. Höet lakas inte ut av regnet och daggen. Man räknar att 2 lass hö, som räknas gå åt till en ko över vintern, ger så många lispund mindre smör om året, som det legat utbrett under nätter. Får en häst dåligt hö blir det en halv häst till jul och korpmat till våren, om han skall dra lika mycket, som den som får gott hö.

I norr används långa slädar med breda medar, vilket underlättar färden över lös snö. Vägarna sparas också och framför allt kan man ta tyngre lass. I norr vårdar man sina fålar väl. Stona sparas från hårt arbete under dräktigheten och får den bästa föda. Fölen vårdas ömt och sätts inte i arbete förrän vid fyra års ålder. De gör sedan tjänst i 30 år.

Även oxar i norr drar åtskilligt tyngre lass än de i söder. Den viktigaste orsaken är, att i söder använder man ok och i norr bogträ. Oket skadar oxens hals och förlamar honom. Redan romarna använde ett slags bogträ både för oxar och hästar.

----------------------------
 
0028Beskrivning över Nybergs uppodlingAnonym
1776, nov

BESKRIFNING ÖFWER NYBERGS UPODLING I STOCKHOLMS LÄN, FRÖSÅKERS HÄRAD OCH HARGS SOCKEN

På frälsegården under Hargs bruk fanns ett stort kärr, oländigt och sankt, som nu är uppodlat.

Det första som gällde var att få ett avlopp. På ett ställe var berg i vägen. Man eldade då mellan bergen och släppte sedan på vatten och berget sprack och kanalen kunde utvidgas. Sedan följde dikning och rothuggning. Efter plöjning med dragare såddes korn och blandsäd och även råg. Skörden gav 13-14:de kornet och gott halmfoder blandat med tåtel. Detta lyckade resultat har inspirerat andra i trakten till nyodling.

När sädesbrodden kommit upp vältas åkern, så att jorden packas och musten stannar i jorden. Efter en tid förvandlas den mossblandade gyttjejorden till svartmylla.

----------------------------
 
0029Sätt att plantera finska bönorWeber
1776, nov

FÖRDELAKTIGT SÄTT AT PLANTERA FINSKA BÖNOR

I Savolax, där man har lite kreatur och fisk, odlas med fördel små s.k. finska bönor. Denna sädessort göder kreaturen bättre än annat. Det gäller att så tidigt. Visar sig inga plantor inom rimlig tid, körs åkern igen och harvas.

----------------------------
 
0030Beprövat medel mot bröstvärk i FrankrikeAnonym
1776, nov

ET I FRANKRIKE BEPRÖFWAT BOTEMEDEL EMOT BRÖSTWÄRK

Tag en stor kopp linfrö och hälften så mycket lakrits, jämte russin och vatten. Låt koka tills hälften kokat in. Blanda kanderat socker och några skedblad arrak eller brännvin samt ett skedblad ättika. Ättikan slås i när brygden skall användas, annars skämmer den det hela. På 3-4 dagar botas den hårdaste bröstvärk.

----------------------------
 
0031Medel att förvara äggAnonym
1776, nov

MEDEL AT FÖRWARA ÄGG

Skottarna förvara ägg genom att koka dem 1-2 minuter, så att en hinna av äggvita bildas och hindrar förruttnelse. Doktor Réaumur i Frankrike rekommenderar en fernissa att måla äggen med. Denna metod är kostsammare.

----------------------------
 
0032Brev från Jönköpings län om årsväxtenBarck, H
1776, nov

BREF IFRÅN JÖNKÖPINGS LÄN OM ÅRSWÄXTEN M M

Bexheda pastorat är bergigt och stenigt, men med rika lövängar och små bördiga åkrar och många fiskrika sjöar. Det finns också olika metaller i bergen. Aspheda och Kaftorps socknar har genom sin nära belägenhet till Ädelfors och Paulströms bruk goda möjligheter till körslor och avsättning för sina produkter.

Utsädet i prästgården är litet och här sås höstråg. Här krävs goda dragare och skickliga körare, som kör lika djupt överallt. En rätt ställd ärjkrok och en god bill fordras. Här harvas vår och höst. Tillräcklig och god åker ger nog halm och ängen är av mindre betydelse, trots att det heter, att äng är åkers moder. Eklöv och asplöv skördas på försommaren och ger ett gott tillskott.

Svedjande är överallt brukligt och här skulle bli ödemark om det förbjöds. Det sås bara en gång på svedjeland. Fällehalmen är mycket bättre till taktäckning än råghalm, särskilt vid brist på näver. Den krävs dock vid foten och på ryggningen. Stenbrytning ökar mycket, men inte dikningen utom vid prästgården. Någon större försäljning av spannmål förekommer inte. Däremot säljs oxar till Eksjö och Vimmerby. Smör, ost, talg, fläsk och kött förs till Karlskrona 14 1/2 mil bort. Kräftor härifrån säljs med god vinst. 35 tjog för 3 daler silvermynt.

Hästaveln är svag. Biskötseln ökar.

Folket på trakten är renligt, snyggt och sparsamt. De bygger i två våningar och spar taktäckning. Lever på bröd av ren säd. Om den föreslagna köpingen vid Vetlanda gästgivargård kommer till stånd blir det stor förmån för orten. Vädret har i år varit härligt. Årsväxten är god, dock slog ärterna fel. Även kål och rotfrukter är dåliga. Inte heller trädfrukten är särskilt riklig.

Mullvadarnas antal har ökat, trots att man släppt ner kräftor i deras bon, vilket gjort att de i alla fall flyttat på sig.

Här saknas, liksom i hela Växjö stift en barnaskola, där barnen kunde lära läsa och lära sina kristendomsstycken utantill. Jag vill, men förmår inte av egna medel inrätta den.

----------------------------
 
0033KonsterAnonym
1776, nov

KONSTER M M

De la Folie, ledamot av akademien i Rouen har upptäckt ett sätt att bronsera järn. Godset smetas in med vax och hålls över elden och får en starkare lackering, än det man kallar brons. Om man istället för vax använder Sperma ceti blir lackeringen kopparfärgad. Skulle kunna användas vid tillverkning av de ståltrådstyger, som tillverkas i Norden. De rostar inte och skadar inte tyget.

Den starkaste bronseringen får man genom att gnida med en oxklöv och lite olja. Är järnstyckena stora kan man värma dem röda och lägga dem i linolja eller andra oljor. Detta ger ingen glans men bevarar mot rost. Detta är särskilt lämpligt för bultar, som sammanbinda stockar och trävirke på skepp. Takplåtar, rännor och andra järn, som sitter ute i det fria bör tillredas på detta sätt.

----------------------------