Warning: Undefined array key "ImaId" in /customers/b/f/b/ukforsk2.se/httpd.www/hushalldb/hushall.php on line 29
2106Tankar om boskap med anledning till vinnande av en förbättrad avelAnonym
1809, sept-okt

TANKAR OM BOSKAP, MED ANLEDNINGAR TILL WINNANDE AF EN FÖRBÄTTRAD AFWEL.

Huvudändamålet med husdjur är vinsten. Bakewell uttrycker saken så: "den bästa maskin till förvandling av gräs och annat foder i penningar".

I denna avsikt är det nödvändigt att finna ut hur djuren skall vara beskaffade. Då talgen tidigare var dyrare än köttet, var det viktigt att ha feta djur. När nu mjölken är begärlig bör man satsa på goda mjölkdjur. För att nå bästa resultat med sin boskap bör hänsyn tas till storlek, skapnad, lynne, härdighet, förmåga att taga hull, tidig mognad, mjölk, kött, fett, hud, arbetsstyrka.

En omtvistad fråga är om vilket som är förmånligast, ett stort eller flera småväxta djur. Till förmån för småväxta djur anförs

att ett stort djur fodrar mer föda än två små av samma vikt

att köttet av ett stort djur inte är lika smakligt som av ett litet

att stora djur inte är så mycket att påräkna som de medelmåttiga

att stora djur rata betet mera än små

att de inte är så rörliga och därför mindre passande för arbete

att små mjölkkor ger mer än stora

att små oxar kunna gödas endast med bete, medan stora måste gödas på stall

att det är lättare att skaffa sig en välskapad och lättfödd ladugård med mindre djur

att småväxt boskap kan hållas av vem som helst

att om en olycka inträffar är förlusten mindre med ett mindre djur.



Till förmån för den storväxta boskapen yrkas å andra sidan

att den stora fullt betalar sin föda

att köttet trots sin grovtrådighet är välsmakande

att de stora djuren är tjänligare på de stora städernas marknader i synnerhet i huvudstaden

att det stora djurets kött är bättre till saltning

att stora hudar är av största vikt för vissa manufakturer

att där betet är gott tilltager boskapen i storlek utan annan omsorg

att stora djur är dugligare till arbete.



Även om allmänheten beundrar ett ofantligt djur, som mer liknar en elefant, bör uppfödaren föredraga måttlig storlek på djuren avpassad efter betet. Hanboskapen kan vara stor medan honboskapens viktigaste uppgift är att ge bra mjölk, och det kan även mindre djur.

Skapnaden bör vara så fullkomlig som möjligt, men det som behagar ögat fyller icke alltid pungen. Ingen kroppsdel bör ha oriktig proportion och bålen bör vara djup och bred. Huvudet, benen och andra delar av mindre värde bör vara så små som möjligt.

Det är av stor vikt att djuren ha ett gott och tamt lynne. Detta erhålles genom vänligt bemötande och god uppfödning. Ett tamt djur äter mindre än ett bångstyrigt.

Härdighet är i de kallare länderna av vikt. Motståndskraft mot sjukdomar likaså. En allmän tro är att mörkare djur är härdigare än ljusa.

Liksom hos människor blir en del feta av lite mat och andra äter mycket med fetmar inte. Ett tecken är att djur med smala ben blir feta.

Tidig mognad är en huvudfråga för boskapsskötaren och erhålles genom god vård.

Boskapsslag som ger mycket mjölk och också är goda slaktdjur är naturligtvis det bästa och vissa engelska och skotska slag har redan nått denna fullkomlighet.

Köttets godhet beror mycket på ålder och kön. Kvigor har bättre kött än oxar. Ett gott kött skall var marmorerat med fett.

Det är bara starkt och friskt folk som kan fördraga alltför fett kött. Dessutom minskar köttet i vikt och fordrar speciell tillagning. En del lägger fett kött ovanpå potatis för att förbättra smaken och näringen av dessa. Andra kokar soppa med fett kött vilket gör den kraftigare.

Djur med mjuk hud är på väg att fetma. Har den hård och tjock hud kan den inte sträckas och ge utrymme då djuret blir större. Tjock hud passar i kalla områden och behövs till vissa skinnvaror.

En fråga, som inte nått sin lösning är om oxar skall användas till arbete eller om det är lönsammare att ha hästar.

----------------------------
 
2107Lapparnas sätt att förvara nät och notar samt segelduks, tågverks och fiskenäts förbättrandeGadolin
1809, sept-okt

ETT HOS LAPPARNE BRUKLIGT SÄTT ATT FÖRWARA NÄT OCH NOTAR MOT RÖTA, MED TILLÄGGNING OM SEGELDUKS, TÅGVERKS OCH FISKARE-NÄTS FÖRBÄTTRANDE TILL WARAKTIGHET OCH STYRKA.

Man blir angenämt överraskad då man finner att nyttiga upptäckter, som av kultiverade nationers vetenskapsidkare nyligen blivit gjorda, redan av ålder använts hos mindre hyfsade folkslag.

Herr Séguin anställde undersökningar om lädergarvning och fann att det ämne, som vatten kan utdraga ur garveribark ingår i intim förbindelse med animaliskt lim som således blir oupplösligt i vatten och helt står emot röta. Denna upptäckt har givit anledning till betydande förbättringar inom garveriprocessen men har inte utnyttjats i andra hanteringar. Jag hoppas därför att en hos den idoga lappländaren allmän erfarenhet i detta ämne skall med uppmärksamhet mottagas.

1806 gjorde bergsmännen Pohlheimer och Qvensel en resa till Pite Lappmark befalld och bekostad av Kungen av Sverige. De fann då hur denna orts innevånare förvarade sina nät och notar mot röta.

Nätet kokas i en lut av björkbark och sedan i ett lim gjort av gäddhuvuden och fiskfjäll i synnerhet abborrars. Denna operation, som kallas tåla, gör näten svarta och styva som tagel. Nätet blir i varaktighet som 3 eller 4 andra.

Alla de barksorter och växter som används i lädertillverkningen och lim som kan beredas av fiskrense, djurhinnor och hudbitar finns överallt och borde vara lätta att använda till fiskredskapens förädling. Även vid lin- och hampberedning samt till segelduksvävnader borde detta användas. Den styvhet och benägenhet till brytning som finns tar man bort genom att tillsätta en liten del såpa. Detta råd har man funnit i Journal für Fabrik, Manufaktur, Handlung und Mode, 1807.

Sedan följer receptet som Herr Curaudau, en skicklig fransk kemist varit omtänksam att upptäcka. Herr Curaudau anmärker att tyget eller vävnaden genom de animaliska och vegetabiliska ämnena som inmänger sig i dess delar gör att de både vinner större motståndskraft mot röta och också blir starkare och står emot nötning bättre.

----------------------------
 
2108Anmärkningar angående väderleken för augusti och september 1809Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2109Tankar om sättet att förekomma härjande eldsvådorAnonym
1809, nov-dec

TANKAR OM MÖJLIGHETEN OCH SÄTTET ATT FÖREKOMMA HÄRJANDE ELDSVÅDOR.

Under förflutne tider har många och stora eldsvådor inträffat, som skapat stora skador. Inte minst detta år, då en betydlig brand inträffat i Uppsala är det angeläget att för framtiden söka förekomma sådana olyckor och skador.

Ett annat byggnadssätt vid uppförandet av boningshus och uthus skulle bidraga till att inte vådeld ställde till så stora skador. Även hus med väggar av ler eller tegel utgör en risk då takstolar och trossbottnar är av trä och elden ofta sprider sig genom taket.

Bäst vore att bygga av sten men för stora hus innebär det en stor kostnad och det finns inte tjänlig lera och sand till varaktigt bruk på alla orter. De flesta som drabbats av olyckan att få sina hus nedbrända till grunden bygger upp dem igen av timmer. Detta till trots att priserna på virke stiger då en mängd hus skall ersättas på en gång. Dessutom blir skogarna därigenom ansenligen medtagna. Ett sätt att spara virke vore att nedtaga gamla hus och bygga om med samma virke, men med en förbättrad byggmetod.

Man bygger en stomme av husets längd, bredd och höjd av trä. Och väggar av plankor i två lager med mellanrum, som fylls med lerbruk eller liknande. Istället för trä till trossbottnar och takbjälkar använder man järnstänger. Sedan målas allt trä med en blandning av vitriol och alun. Då försvårar man för elden att få fäste. Taket täcks av tegel. Väggarna rappas med kalkbruk och skorstenspiporna göres av hopfalsade järnplåtar istället för tegel.



----------------------------
 
2110Fördelar med radsåningAnonym
1809, nov-dec

FÖRDELARNE AF RADSÅNING.

Författaren menar att säden skall sås med radsåningsmaskin eller om man inte har tillgång till en sådan att dibbla. Det är att lägga säden i hål gjorda med käppar. Han uppmanar jordbrukande landsmän av den upplystare klassen att göra små försök och jämföra utsäde och skörd.

När säden sås i rader bör den rensas och kupas. Avståndet mellan raderna kan vara 9-12 tum. Har man inte radsåningsmaskin plöjs 3-4 tums djupa fåror i vilka fröna läggs. Detta arbete kan utföras av kvinnor och barn. Sedan kupas jorden två gånger med ett litet kupningsårder som vid potatisodling.

Andra enkla sätt är att med ett tvärträ varpå är fästade 6 käppar göra 6 fåror där säden strös. Eller att med två käppar göra hål där barnen lägger två sädeskorn i vardera.

Vid dessa försök skall lantmannen erfara

att han spar utsäde

att säden växer säkrare då den lägges djupt i jorden och mognar samtidigt

att ogräset försvinner genom kupningen

att den skäres och torkas lättare då den är fri från ogräs

att säden aldrig lägger sig

att åkern hålles luckrare och plöjningen går lättare



För att vara opartisk bör man också höra de andras tankar som förkasta radsåning. De menar

att det är svårt att få en karl att umgås med en så konstig maskin

att jorden måste vara särdeles väl brukad och fri från ogräs

att säden sås för tunt och mycken jord spilles mellan raderna

att klöver inte kan fås tillhopa med säden

att halmen blir för grov så att den ratas av kreaturen



Alla dessa påståenden kan beläggas.

Tillägg av redaktören i förgående ämne.

Den som vill ha närmare upplysning i ämnet skall rådfråga Thaer, Duhamel, Gadd m fl.

Sammansättningen, bruket och förmånerna av en såningsmaskin, huvudsakligen lik den J. Cooke i England uppfunnit, av B.F. Rothoff. Stockh. 1809 med bifogad ritning.

----------------------------
 
2111Kort underrättelse om de förnämsta hittills uppgivna såningsredskapAnonym
1809, nov-dec

KORRT UNDERRÄTTELSE OM DE FÖRNÄMSTA HITTILLS UPPGIFVNE SÅNINGS-REDSKAPEN.

Av svenska uppfinningar är Polhems äldst. Den anses kinkig att använda. Modell i modellkammaren i Stockholm.

Brukspatron P. Strandbergs såningslåda finns beskriven i Anledning till åkerbrukets förbättring 1749, Stockholm.

Kyrkoherde Westbecks såningskärra beskriven i Kungl. Vetenskapsakademin.

På samma ställe beskrivs Thunbergs, som har vidsträcktare mekanik.

Mest nyttjad är greve C.J. Cronstedts, finns i modellkammaren.

Av utländska påfund i denna väg är italienaren Lucatillos den äldsta.

Flera franska och engelska maskiner beskrivs. Även en modell som används i Kina beskrivs.

----------------------------
 
2112Utsatt prisämnePatriotiska Sällskapet
1809, nov-dec

UTSATT PRIS-ÄMNE

Beskrivning eller underrättelse angående strömmingssaltningen och vad därtill hörer.

----------------------------
 
2113Anmärkning angående väderleken för oktober och november 1809Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2114Möjligheten att förhindra eldsvådorAnonym
1810, jan-febr

ANMÄRKNINGAR, WID TANKARNA OM MÖJELIGHETEN OCH SÄTTET, ATT FÖREKOMMA ELDSWÅDOR, SOM FINNAS INFÖRDA I DEN NYA JOURNALEN UTI HUSHÅLLNINGEN FÖR NOVEMBER OCH DECEMBER MÅNADER 1809.

Förslaget var att taga ned gamla hus och bygga nya av det gamla virket. Man uppför en stomme, som kläs med plank med lerfyllning emellan och rappas med murbruk.

Trävirket kokas i en lut av vitriol och alun. Alla bjälklag och träställningar skall vara av järn och skorstenspipor av järnplåt. Författarens mening är att detta byggnadssätt ger fullkomlig säkerhet mot eld och dessutom är en avgjord besparing i kostnaden.

Ämnets vikt har påkallat följande anmärkningar.

Det gamla timret i en nedtagen byggnad blir, för alla de skador dessa stockar och timmer har, inte tillräckligt. Inga långstockar kommer att finnas och en mängd avskräde uppstår då man skall sönderdela detta virke. En stor del skämmes under lutkokningen.

Det kräver stor arbetskraft och tid att uppföra väggar med fyllning och tillgången på denna finns inte överallt.

Rappningen hör till alla byggnadsätt. Dock blir det svårare att hacka träytan så att rappningen fäster på en plankvägg än på en timmervägg.

En tegelvägg eller lervägg måste var 18 tum tjock för att utestänga vintern. En timmervägg behöver inte vara särskilt tjock, medan en plankvägg är otillräcklig i vårt klimat.

Järnstängerna av sådan längd och bredd låter sig inte gjutas och blir i vilket fall för tunga.

Detta byggnadssätt blir oerhört kostsamt.

Vad säkerheten mot eldsvåda beträffar tycks huset vara ganska väl försäkrat mot antändning. Men de många järnrören försedda med luftdrag blir så starka åskledare, att åsknedslag skulle spridas i hela huset. Även de bäst anlagde åskledare skulle bli förvillade och osäkra.

Det föreslagna byggnadssättet medför alltså inte obrännbarhet, men istället en sann obrukbarhet för all slags husbyggnad.

----------------------------