Warning: Undefined array key "ImaId" in /customers/b/f/b/ukforsk2.se/httpd.www/hushalldb/hushall.php on line 29
2086Ormbunke till föda för svinAnonym
1808, sept-okt

ORMBUNKE, TILL FÖDA FÖR SWIN

Ormbunke (Pteris aqvilina) anses som ett svårutrotat ogräs. Det är dock en nyttig växt. Både stjälkar och rötter är närande föda för svin. De kokas i 10 minuter och blandas med kli. Ett och ett halvt tunnland ormbunke spar 1 riksdaler i veckan, när 16 svin födas i 20 veckor.

----------------------------
 
2087Anmärkningar angående väderleken för augusti och september 1808Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2088Beskrivning av hampsädets plantering och skötselPatriotiska Sällskapet
1808, nov-dec

BESKRIVNING AV HAMPSÄDETS PLANTERING OCH SKÖTSEL.

Hampan fordrar fet välgödslad jord. Djup sandig lermylla är den bästa. Hampfröet skall ha stint, hårt och glänsande skal, mörkgrått till färgen och med snövit kärna.

Hampan sås sent, då risken för nattfrost är överstånden. Fröna sås för hand. När hjärtbladen visar sig måste de skyddas för fåglar. De bär nämligen fröskalet på sin spets. Tätt med åkerspöken bör skrämma odjuren.

Gallhampa kallas de stånd som endast bär hanblommor. Dessa skall gallras bort så snart frömjölet släppt. De rötas sedan på vanligt sätt.

Man ser på fröna att de är mogna, när stjälkarna vitna vid roten, är gula på mitten och i toppen. Dessutom kommer nu småfåglarna för att äta. Varje planta dras upp för sig och flera binds samman till en knippa. Man slår av de lösa fröna i en så och sätter knipporna i skylar att torka.

När skylarna är torra ställs en trästol på ett lakan och varje knippa slås mot sätet på stolen så att fröna lossar. De torkas sedan.

Hampan rötas lämpligast i sjövatten. Finns ingen sjö gräver man en grop, som måste rensas om man använder den varje år. Man omger rötningsytan med pålar och bäddar under med lövruskor, så att hampan hålles ren. Hampknipporna travas på varandra och en tyngd läggs över så att de står under vatten. Nu passar man noga på rötningstiden, som kan vara olika beroende av väder och årstid. Rötningen är klar när stängeln släpper bastet lätt. Med hjälp av båtshakar tar man upp knipporna ur vattnet och låter dem torka mot ett plank eller gärdsgård.

Bråkning sker med vanlig bråka. Om hampan är mycket grov låter hon sig knappast bråkas med handkraft, utan man bör använda fullkomlig mekanik, som är fogad till kvarn eller annat verk.

Skäktningen sker med ett träsvärd som varsamt slås mot ett upprättstående bräde mot vilket man håller så mycket hampa man kan hålla i handen. Detta arbete bör ske på en luftig ort och i ett väderdrag, som för bort dammet. Damm av hampa är nämligen skadligt för lungorna.

Vill man innan användningen eller försäljningen få en finare produkt skall man häckla med häckla av järn eller mässing. Hampan används till grova tåg och segelduk.

----------------------------
 
2089Strödda anmärkningar om hampkulturenAnonym
1808, nov-dec

STRÖDDA ANMÄRKNINGAR OM HAMPKULTUREN.

I Paris utkom 1700 en skrift om hampodling av Brale. Den avviker från det allmänt antagna sättet och redovisas här kortfattat.

Hampan bör skäras med lie i stället för att ryckas upp för hand. Den sorteras sedan på plats efter längd. Ett såll, som är uppbyggt en bit över marken och undertill har en duk, används att ta emot de fyllda fröställningarna. Fröna samlas i säckar och fröställningarna läggs i stackar.

Dessa täcks och efter en tid kan man lossa de återstående fröna. Vid rötningen bör halmen ha torkat något. Den breds ut på stänger till en slags madrasser som sedan sänks i vattnet.

Rozier har vunnit pris i det Lyonska Åkerbrukssällskapet genom en ny metod att röta hampa. Hampan läggs i en grop och täcks med jord. En jäsning uppstår. Den enda svårigheten är att det krävs en viss vana att se, när rötningen är klar.

Prinsen af Saint-Severe, känd kemist har uppgivit sätt att göra hampan lika fin som den persiska genom följande metod. Små knippor av häcklad hampa läggs i ett kar och täcks av en duk. Vatten, soda, kalk och pottaska kokas till en lut och slås på. Efter några timmar delar sig trådarna. Behandlingen upprepas och hampan sköljes i friskt vatten. Sedan smörjes knipporna med såpa och övergjutes med hett vatten. Får stå i 24 timmar.

Ett ännu enklare sätt beskriver Edvard Antill 1778. Han ställer en kittel med lut över sakta eld. Över luten, utan att de komma i beröring av varandra, lägges hampan. När blandningen svalnat häcklas den på vanligt sätt.

----------------------------
 
2090Rosenkål, en i Sverige mindre känd kålsortAnonym
1808, nov-dec

ROSENKÅL, EN I SWERIGE MINDRE KÄND KÅLSORT.

Vid en ventilering av en avhandling om rosenkål, som tidigare odlats i Tyskland har allmänheten erhållit kunskap om densamma.

Den kallas också Brüssel Sporssenkohl och är olik andra kålsorter. Den tillhör bladkålsarterna, som blåkålen, kruskålen och plymasiekålen. Plantorna likna bladkålen men under hösten växer ut små huvuden i bladvecken upp efter stjälken.

Författaren misstänker att kålsorten är en blandning av trädkålen och savojkålen, den samma som Plinii kallar Genus Aricinum.

Rosenkålen är söt och mör, den tål svenska vintrarna åtminstone i Skåne. I Frankrike anses de särskilt läckra om de blivit frostbitna.

----------------------------
 
2091Anmärkningar angående väderleken för oktober och november 1808Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2092Tankar om trädaAnonym
1809, jan-febr

TANKAR OM TRÄDE.

Framförd som gradualdisputation 1799 av Apelberg inför professor Retzii.

Man säger att en åker ligger i träda de år den inte bär säd. Den kallas då trädesåker. En sådan åker nyttjas till bete för djuren, som träder och trampar den. Man skiljer på träda och linda. Den senare är en åker som i flera år utläggs till äng och sedan upptas till åker.

Med vila menar man ett overksamt tillstånd för att återhämta krafter. Detta gäller inte för åkern, som även om den inte besås dock överväxer med ogräs. Detta ogräs tar födande delar ur åkern.

Den nytta åkern skulle ha av djurens trampande och den lilla mängd gödsel de tillföra går vi helt förbi. Men man föreställer sig att en trädesåker ur luftkretsen hämtar nya krafter genom vatten, kolämnen och jord. Man är numera överens om att salterna icke är födande ämnen, utan fungerar mer som en krydda eller matsmältningsmedel. Med visshet vet vi att kolsyran vid en viss proportion befordrar vegetationen, men om den är för stor är den skadlig.

Det är alltså en obetydlig mängd av födande ämnen som tillförs en trädesåker. Om man sår ärter, vicker, klöver, rovor eller foderbetor blir inte åkern magrare. Klöver och rovor kan förklaras men knappast ärter och vicker. De ha varken betydliga rötter eller lämnar något avfall. Ärter tar kolämne ur jorden, vilket man ser då det blir försämrat resultat andra året.

Troligen tar olika växter upp olika ämnen ur samma jord och det förklarar att man når bra resultat genom att växla grödan år från år.



Några allmänna regler för cirkulationsjordbruket vill lämnas.

När en brukare lärt känna sin jord bör han ha en långsiktig plan, men inte företaga alla förbättringar strax utan bara i mån av arbetskraft och gödning. Han bör också tänka över hur han kan avsätta sina produkter på den ort han befinner sig.

Dessa växter kan i vårt klimat anses lämpliga: vete, råg, korn, havre, ärter, vicker, åkerbönor, linser, gula krypbönor, hirs, klöver, potatis, långrovor, rapsat, trädkål, kålrötter, morötter, palsternackor.

----------------------------
 
2093Rön om avkastningen av vitbetor nyttjade så väl till sockerkokning som brännvinsbränningAnonym
1809, jan-febr

RÖN OM AFKASTNING AV HWITBETOR, NYTTJADE SÅ VÄL TILL SOCKERKOKNING SOM BRÄNNVINSBRÄNNING.

Jämförelse mellan sockermängd och brännvinsmängd, som man erhållit om man använt råg, morötter och vitbetor. Avkastningen blev störst om man använde vitbetor.

----------------------------
 
2094Utdelade hedersbelöningarPatriotiska Sällskapet
1809, jan-febr

UTDELTE HEDERS-BELÖNINGAR AF KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET.

För arbeten i odlingsvägen, vittnande om en särdeles ovanlig omtanka och flit.

För visad berömlig lantmannaidoghet i åtskilliga delar.

För öm och nitisk barnuppfostran.

För berömligt uppförande under långvarig tjänst.

För prövad trohet och nit under långvarig tjänst på landet.

----------------------------