Warning: Undefined array key "ImaId" in /customers/b/f/b/ukforsk2.se/httpd.www/hushalldb/hushall.php on line 29
2082Utdelade hedersbelöningarPatriotiska Sällskapet
1808, juli-aug

UTDELTE HEDERSBELÖNINGAR AV KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET

För odling och lång och trogen tjänst.

----------------------------
 
2083Anmärkningar angående väderleken för juni och juli 1808Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2084Underrättelse om fåravelns tillstånd i några intill Sverige närmast belägna state,samt där vidtagna anstalter till dess förbättrandeAnonym
1808, sept-okt

UNDERRÄTTELSE OM FÅRAWELNS TILLSTÅND I NÅGRA INTILL SWERIGE NÄRMAST BELÄGNE STATER, OCH DER WIDTAGNE ANSTALTER TILL DESS FÖRBÄTTRANDE

Herr Fink behåller en tredjedel av lammen och säljer resten. Han tror inte att födan, om den är tjänlig för får, har betydelse för ullens finhet, men att däremot djurens vistande ute är av vikt. Son kan visst paras med moder, utan att fårslaget urartar. Däremot bör man byta gumsar vart tredje år. Lammen föds i mars och tackorna körs hem två gånger om dagen för att ge di. Under sommaren går även lammen på trädesåkern, tills den börjar köras. De hålls avskilda från tackorna, då de annars bara skall dia i ett och inte lär sig äta av klövern.

Herr Fink klipper inte fåren förrän på andra året. Han ger fåren salt endast som läkemedel. Har de slickat i sig salt, får de inte dricka dagen därpå. De skulle i så fall dricka för mycket, vilket vore skadligt för deras hälsa. Ljung är nyttig för djuren.

Till vallhundar nyttjas ett knubbigt och litet slag. De biter aldrig fåren utan knuffar dem endast. För att undvika kringsjuka klistras en tjärad lapp på huvudet på djuren. Mot fårkoppor ympar man. Beskrivs också hur greve Magni i Schlesien sköter sina djur.

----------------------------
 
2085Kungl. Kammarkollegii underdåniga berättelse om fabriker och manufakturers tillstånd 1806Nibelius, Ljunggren
1808, sept-okt

KONGL. COMMERS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE OM FABRIKERNES OCH MANUFACTURERNES TILLSTÅND ÅR 1806

Kollegiet har inhämtat upplysningar från hallrätterna för att redovisa inför konungen. Redovisas antal arbetare och vilka produkter, som tillverkades och också hur kvantiteten var. Det gällde klädestillverkning, lin- och bomullstillverkning, strumpfabrikation, bandfabrikation, kattunstryckerier, sockerbruk, tobakstillverkning, glasbrukshantering, papperstillverkning, halmpapperstillverkning, degel- och saltglaceringsfabrik, bildhuggare och förgyllare, såpsjuderier och urtillverkning, Näverkvarns styckebruk, blyvittsfabrik, skinnberederier, järn, stål och metalltillverkning, kardmakerier och spegeltillverkning.

Det nådiga bistånd Hans Majestät har lämnat den inhemska industrin har haft en förmånlig inverkan på rikets näringar. De har fått en inte obetydlig tillväxt och förkovran.

----------------------------
 
2086Ormbunke till föda för svinAnonym
1808, sept-okt

ORMBUNKE, TILL FÖDA FÖR SWIN

Ormbunke (Pteris aqvilina) anses som ett svårutrotat ogräs. Det är dock en nyttig växt. Både stjälkar och rötter är närande föda för svin. De kokas i 10 minuter och blandas med kli. Ett och ett halvt tunnland ormbunke spar 1 riksdaler i veckan, när 16 svin födas i 20 veckor.

----------------------------
 
2087Anmärkningar angående väderleken för augusti och september 1808Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2088Beskrivning av hampsädets plantering och skötselPatriotiska Sällskapet
1808, nov-dec

BESKRIVNING AV HAMPSÄDETS PLANTERING OCH SKÖTSEL.

Hampan fordrar fet välgödslad jord. Djup sandig lermylla är den bästa. Hampfröet skall ha stint, hårt och glänsande skal, mörkgrått till färgen och med snövit kärna.

Hampan sås sent, då risken för nattfrost är överstånden. Fröna sås för hand. När hjärtbladen visar sig måste de skyddas för fåglar. De bär nämligen fröskalet på sin spets. Tätt med åkerspöken bör skrämma odjuren.

Gallhampa kallas de stånd som endast bär hanblommor. Dessa skall gallras bort så snart frömjölet släppt. De rötas sedan på vanligt sätt.

Man ser på fröna att de är mogna, när stjälkarna vitna vid roten, är gula på mitten och i toppen. Dessutom kommer nu småfåglarna för att äta. Varje planta dras upp för sig och flera binds samman till en knippa. Man slår av de lösa fröna i en så och sätter knipporna i skylar att torka.

När skylarna är torra ställs en trästol på ett lakan och varje knippa slås mot sätet på stolen så att fröna lossar. De torkas sedan.

Hampan rötas lämpligast i sjövatten. Finns ingen sjö gräver man en grop, som måste rensas om man använder den varje år. Man omger rötningsytan med pålar och bäddar under med lövruskor, så att hampan hålles ren. Hampknipporna travas på varandra och en tyngd läggs över så att de står under vatten. Nu passar man noga på rötningstiden, som kan vara olika beroende av väder och årstid. Rötningen är klar när stängeln släpper bastet lätt. Med hjälp av båtshakar tar man upp knipporna ur vattnet och låter dem torka mot ett plank eller gärdsgård.

Bråkning sker med vanlig bråka. Om hampan är mycket grov låter hon sig knappast bråkas med handkraft, utan man bör använda fullkomlig mekanik, som är fogad till kvarn eller annat verk.

Skäktningen sker med ett träsvärd som varsamt slås mot ett upprättstående bräde mot vilket man håller så mycket hampa man kan hålla i handen. Detta arbete bör ske på en luftig ort och i ett väderdrag, som för bort dammet. Damm av hampa är nämligen skadligt för lungorna.

Vill man innan användningen eller försäljningen få en finare produkt skall man häckla med häckla av järn eller mässing. Hampan används till grova tåg och segelduk.

----------------------------
 
2089Strödda anmärkningar om hampkulturenAnonym
1808, nov-dec

STRÖDDA ANMÄRKNINGAR OM HAMPKULTUREN.

I Paris utkom 1700 en skrift om hampodling av Brale. Den avviker från det allmänt antagna sättet och redovisas här kortfattat.

Hampan bör skäras med lie i stället för att ryckas upp för hand. Den sorteras sedan på plats efter längd. Ett såll, som är uppbyggt en bit över marken och undertill har en duk, används att ta emot de fyllda fröställningarna. Fröna samlas i säckar och fröställningarna läggs i stackar.

Dessa täcks och efter en tid kan man lossa de återstående fröna. Vid rötningen bör halmen ha torkat något. Den breds ut på stänger till en slags madrasser som sedan sänks i vattnet.

Rozier har vunnit pris i det Lyonska Åkerbrukssällskapet genom en ny metod att röta hampa. Hampan läggs i en grop och täcks med jord. En jäsning uppstår. Den enda svårigheten är att det krävs en viss vana att se, när rötningen är klar.

Prinsen af Saint-Severe, känd kemist har uppgivit sätt att göra hampan lika fin som den persiska genom följande metod. Små knippor av häcklad hampa läggs i ett kar och täcks av en duk. Vatten, soda, kalk och pottaska kokas till en lut och slås på. Efter några timmar delar sig trådarna. Behandlingen upprepas och hampan sköljes i friskt vatten. Sedan smörjes knipporna med såpa och övergjutes med hett vatten. Får stå i 24 timmar.

Ett ännu enklare sätt beskriver Edvard Antill 1778. Han ställer en kittel med lut över sakta eld. Över luten, utan att de komma i beröring av varandra, lägges hampan. När blandningen svalnat häcklas den på vanligt sätt.

----------------------------
 
2090Rosenkål, en i Sverige mindre känd kålsortAnonym
1808, nov-dec

ROSENKÅL, EN I SWERIGE MINDRE KÄND KÅLSORT.

Vid en ventilering av en avhandling om rosenkål, som tidigare odlats i Tyskland har allmänheten erhållit kunskap om densamma.

Den kallas också Brüssel Sporssenkohl och är olik andra kålsorter. Den tillhör bladkålsarterna, som blåkålen, kruskålen och plymasiekålen. Plantorna likna bladkålen men under hösten växer ut små huvuden i bladvecken upp efter stjälken.

Författaren misstänker att kålsorten är en blandning av trädkålen och savojkålen, den samma som Plinii kallar Genus Aricinum.

Rosenkålen är söt och mör, den tål svenska vintrarna åtminstone i Skåne. I Frankrike anses de särskilt läckra om de blivit frostbitna.

----------------------------