Warning: Undefined array key "ImaId" in /customers/b/f/b/ukforsk2.se/httpd.www/hushalldb/hushall.php on line 29
0019Beprövat medel mot rotmaskAnonym
1776, okt

BEPRÖFWAT BOTEMEDEL EMOT ROTMASKEN

Ett par dagar innan man skall så råg, bör man lägga utsädet i ett kärl och varva med sönderskuren vitlök. Detta är en beprövad metod i Finland, som borde få efterföljd.

----------------------------
 
0020Upplösande plåster mot svullnaderAnonym
1776, okt

UPPLÖSANDE PLÅSTER EMOT SWULNADER

Sönderstöt lika mycket Gummi Ammoniacum och Sagapenum. Smält och häll på ättika. Silas i hårsil och kokas tills fuktigheten avdunstat. Tillsätt Antimonium. Lägges på skinn och så stort att det täcker svullnaden. Var fjortonde dag kan ett nytt plåster sättas på. Det uppstår blemmor under plåstret och runt om. Blir de för besvärliga avtages plåstret och päronblad lägges på. Man har fördrivit vattenaktiga växter, benväxter (melicens, ganglions) halsväxter och andra lymfatiska svullnader.

----------------------------
 
0021Handelns märkvärdigheterAnonym
1776, okt

HANDELNS MÄRKWÄRDIGHETER. UTDRAG AF ET BREF IFRÅN EN RESANDE SWENSK, TILL DES MÄN I STOCKHOLM, OM TUNISISKA HANDELN

Det borde vara möjligt att sälja svenska produkter här, hitförda på svenska skepp. Har sett en laddning svenska bräder. Har sett gevär från Venedig av dålig kvalitet. Svenska gevär skulle ha en marknad här. För en del år sedan sände jag en låda venediska gevär till riksrådet Ekeblad, som skulle tjäna till modeller.

Redovisning av sill och tran ifrån Marstrand.

Kummelfisket vid Styrsö nära Göteborg har även i år givit god fångst.

----------------------------
 
0022Brev från Öland angående hushållningen och årsväxtenLindström, Jonas
1776, okt

BREF IFRÅN ÖLAND ANGÅENDE HUSHÅLLNINGEN OCH ÅRSWÄXTEN DÄRSTÄDES

Sedan storskiftet infördes har jordbruket fått nytt liv. På 6-8 år har mer uträttats än under deras fäders tid. Trångboddhet är ett problem. Inom var by odlas nog åker. Ängen är skarp och svag och kan svårligen avstängas från åkern i brist på träd och sten. Skulle man gärda mellan åker och äng, vore arbetet odrägligt och nyttan ringa.

Åkerns uppodlande består av den gamla ängens upprustning. Att göra äng av åker är inte längre vanligt.

Här bärgas lite hö och man får fylla på med halm, vissa år t.o.m. takhalmen. Korn och vete trivs här och anses ha den bästa kvaliteten i landet. I år var skörden så stor, att 1/3 fortfarande står ute i brist på husrum. Jag tror att med åkerbrukets stadga och utveckling, kan man med Guds hjälp vänta sig större kvantum spannmål.

Byordningen är fastställd av både Häradsrätten och Landshövdingeämbetet med råd om bästa förbättringar, men de efterlevs inte, utan grannarna anklagar varandra och de har svårt att hjälpa varandra. Den bästa drivfjädern att förbättra spannmålsavkastningen vore att få säker avsättning och bra betalt.

Hemmansklyvningen blir skadlig om den ger för små lotter, inte mindre än 1/4 får det bli. Skiljemur mellan byarna skall upprättas med dubbelt stängsel, men inget mellan grannarna. Tyvärr har dessa stängsel kort livstid och måste lagas, om man inte har tillgång på flissten.

Artikeln slutar med tabeller för utsäde och skörd 1757-1776.

----------------------------
 
0023Underrättelser tillhörande TabellverketTabellverket
1776, okt

UNDERRÄTTELSER TILHÖRANDE TABELL-WERKET

I Visby föddes 118 barn, av vilka 8 var dödfödda, 116 personer avled.

I Kristianstad föddes 1775 71 barn och 91 personer avled.

----------------------------
 
0024Hushållningsbrev till Kungl. Patriotiska Sällskapet om Journalens bästa inrättningAnonym
1776, okt

BREF TIL KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET OM JOURNALENS BÄSTA INRÄTTNING

Hushållningsjournalens utgivande är ett viktigt steg för att främja upplysning till allmänt gagn. Jag är själv andre upphovsmannen till detta ädla och fruktbringande sällskap.

Planen, att ge möjlighet att inkomma med skrifter under eget ansvar, bör framlocka månget som inte tidigare visats. Många är så sedesamma, att de misstror sig att ha något av värde att visa, om ett helt sällskap skall stå bakom. Tidigare veckotidningar har en myndig censur och möjlighet till anonymitet uteblir.

1) Den som vill lämna skrifter gör det under adress Kungl. Patr. Sällskapet eller dess sekreterare och behöver inte sätta ut sitt namn.

2) Alla skrifter författade av Sällskapets ledamöter införs utan namn.

4) Granskning av artiklar, som införes i Journalen.

5) Den som behöver hjälp med stilen och skrivsättet får det, utan förvandling av meningen.

6) Huvudämnena skall vara jordbruk, fiske, bergsbruk, konster och handel. Andra nyttiga artiklar för den allmänna hushållningen införes också, t.ex. uppbördsverket, försvarsverket, politik i land och stad.

7) Moraliska ämnen utesluts inte heller t.ex. uppfostringsfrågor, rättvisefrågor och sambandet mellan medborgare.

8) Kungl. Patr. Sällskapet består till större delen av ansenliga ämbetsmän i riket. De kan inte föreställa sig att andra tjänstemän skall misstycka, om vissa menlösa händelser i förvaltningarna beskrivs. De, som andra, lära så länge de leva och bör veta vad som händer.

9) Många av Rikets Ständers Deputationer, som utarbetat memorial och betänkande når inte ut till allmänheten. Nu finns den möjligheten i Journalen.

10) Ett hinder i alla näringsfång är de böcker och skrifter, som bara påvisar de lyckade experimenten. Därför uppmanar Journalen sina läsare att även berätta om de misslyckade försöken, så att man inte behöver göra om misstag, som redan begåtts.

11) I samma avsikt bör även våra skrifter granskas.

----------------------------
 
0025Berättelse om den isländska fårskötselnBarchaeus, A G
1776, nov

BERÄTTELSE OM DEN ISLÄNDSKA FÅRSKÖTSELN, UPSATT AF HERR THEODOR TORODDI, ISLÄNDARE, SAMT FÖRSWENSKAD OCH INSÄND AF A G BARCHAEUS

Fiskeri och boskapsskötsel har sedan urminnes tid varit betydande näringsgrenar på Island. De har skötts med mer eller mindre framgång genom tiderna, men nu är särskilt fårskötseln framgångsrik. Hemligheten är att fåren liksom hästarna vistas ute hela vintern och måste söka föda på den snötäckta marken. Två patriotiska män har skrivit om fårskötseln i Spanien, där man flyttar schäferierna upp i bergen under den varmaste årstiden. Fåren tål kyla bättre än värme. På Island hade redan de första innebyggarna upptäckt att fåren i fjällen blev de fetaste. I september slår sig flera socknar ihop och driver fåren ned till bygden, där danska handelsmän väntar och då man även slaktar.

Man delar återstoden av hjorden i 4 delar och sköter varje del litet olika. Herden leder ut fåren och ser till att alla har en snöfri fläck att äta från. Lammen får vara ute fram till jultid, men sedan brukar de inte klara sig om vintern blir sträng. Även svaga vuxna djur tar man in, om man märker att de magrar. Det går nämligen åt tredubbelt foder, att få dem feta på nytt. Det anses fördelaktigt att lägga sig till med gällgumsar både för ullen och köttet och för att de inte behöver så mycket hö.

En bonde äger 100-500 får ibland upp till 1000. Den är fattig som bara har 60. Springtiden infaller i december och lammen födas efter 140 dygn. Vid midsommar tar man lammen från tackorna. På Island faller sällan så mycket snö, att fåren inte klarar sig ute. Ett större problem är om det blir skare. Den isländska fårskötseln skulle kunna drivas mycket högre, om man skaffade dugligare avelsdjur.

Om man jämför fårskötseln i Sverige är den isländska att föredra. Underhållet med hö och hus är inte stort.

----------------------------
 
0026Granskning av fördomar i hushållningenAnonym
1776, nov

GRANSKNING ÖFWER ÅRSKILLIGA FÖRDOMAR I HUSHÅLLNINGEN

Från det jorden skapades har olika meningar hysts om bästa utvägen i olika ämnen. Men själva Adam tog fel.

1) Att medel borde vidtagas att i Västerbotten och Lapparnas ödemarker göra upp odlingar, genom förskott från kronan.

2) De skulle göras till skattehemman för sig och sina efterkommande. Det skall inte bli frälsehemman eller säterier, då dessa liksom boställen sköts sämre och inte ger riket den frukt, som de borde och kunde.

3) Bruk av hästar är dyrare i inköp och läckra i födan och svaga i bruket, varför oxar är att rekommendera.

4) Att ägaren till stora gods inte har samma vård om sina ägor, som den som har dem under ögonen. Därför borde de stora godsen delas.



Om dessa principer skulle följas blev riket i längden många gånger mer skadat än av alla våra misslyckade krig, således förvånas man av nödvändigheten att behöva svara.

1) En klok och erfaren lantman börjar aldrig med en uppodling, som kostar mer än den lönar sig. Han odlar alltså det som är lättast och sedan kan det vara dags att gripa sig an svårare och mindre lönande uppodlingar. I de södra provinserna finns fortfarande mycket mark, som utan alltför mycket besvär kan angripas. Det är en grundsanning att landet är folkfattigt. Men om människorna är utspridda blir det svagare och mindre idogt. I ödemarken finns inga kyrkor, präster, läkare, apotek eller städer utom på ofantliga avstånd och inga vägar, utan man får gå till fots. Att odling sker i norr är önskvärt, men det skall vara de som redan finns där, som utökar sin areal.

3-4) Boställen för officerare kan inte ligga i städerna och många boställshavare sköter faktiskt sin gård väl. Vad gör en skattebonde för storverk? Det är adeln och ståndspersonerna som uppodlat landet. De tillhåller arbetsfolket att göra gagn. Bonden lär sig förbättringar vid godset, som han kan ha nytta av. Bonden avpassar sin tid, har han mycket att göra arbetar han, har han litet att göra minskar han arbetstiden. Om bonden håller dagsverksdräng eller betalar så mycket mera i skatt kommer på ett ut. Han kan dock ha nytta av honom morgon och afton. Frälsebonden som är omtyckt ärvs av sonen eller mågen. Är han av annan beskaffenhet, är det nyttigt för riket, att han fås från gården. Här talas om att bonden skall äga gården för att sköta den bra. Det är tvärtom, att han då blir orkeslös och lat. Han sitter ju ändå på gården. Hälftenbrukaren räknas inte som skadlig, vilket han inte heller är. Hälftenbrukaren och jordägaren delar på utsädet. Brukaren sköter jorden och skördar, sedan delar man.

Om en människa uträttar fyrdubbelt genom flit, förbättrade redskap och starkare dragare, gör hon staten och sig själv samma nytta som 4 utan att med föda och kläder kosta för fyrdubbelt. 3 karlar vid ett vals- och skärverk sönderdelar lika mycket järn, som 200 personer skulle göra med handkraft.

3 karlar vid en stångjärnshammare smider ut lika mycket järn som 100 personer skulle göra för hand. Vid en väl ställd kvarn mal 1 karl lika mycket som 50 på handkvarn.

Utländska bönder har starkare hästar och utnyttjar redskap och blir på så sätt lönsammare för staten än svenska. Det går ej för bonden att bara gå och påta i jorden. Således följer att bönder och torpare, som göra arbete åt jordägare är nyttigare än torpare som betalar för torpet. Torpfrihet borde förbjudas. Små hästar borde släppas på skogen eller dödas som ormen var man påträffar dem. Men oxens långsamhet förspiller tiden och kan inte rekommenderas. I Danmark fanns en lag att en hingst inte får gå lös efter påsk om han inte är värd 24 riksdaler. Detta torde lagt grunden till de stora och sköna hästar landet kan exportera.

Man bör kräva mer arbete av bönder och torpare för att förbättra landets utkomst.

----------------------------
 
0027Orsaken varför man i Dalarna kan lägga åtminstone dubbelt större lass efter en dragareNordwall, Jonas
1776, nov

ORSAKEN, HWARFÖR I DALARNA, NORRLAND OCH FINLAND KAN LÄGGA ÅTMINSTONE DUBBELT STÖRRE LASS EFTER EN DRAGARE, ÄN I DE SÖDRA RIKETS LANDSKAPER.

I norr använder man bara en häst, när sörlänningen har två. När man inser vad en häst fordrar i underhåll, inser man snart vinsten. Det påstås, att norrländska hästar är större och starkare på grund av klimat, foder och någon annan okänd orsak.

Djur som uppföds i hårt klimat är alltid mindre och svagare. Vad beträffar fodret, vet var och en att det är fetare i söder. Dock kan bärgningssättet påverka kvaliteten. I Finland slås höet tidigt på morgonen, när daggen ännu ligger. Sedan använder man dagen till att vända och breda ut gräset så att det torkar så fort som möjligt. På aftonen sätts höet i hopar, så att det skall skyddas, om det kommer regn. Höet lakas inte ut av regnet och daggen. Man räknar att 2 lass hö, som räknas gå åt till en ko över vintern, ger så många lispund mindre smör om året, som det legat utbrett under nätter. Får en häst dåligt hö blir det en halv häst till jul och korpmat till våren, om han skall dra lika mycket, som den som får gott hö.

I norr används långa slädar med breda medar, vilket underlättar färden över lös snö. Vägarna sparas också och framför allt kan man ta tyngre lass. I norr vårdar man sina fålar väl. Stona sparas från hårt arbete under dräktigheten och får den bästa föda. Fölen vårdas ömt och sätts inte i arbete förrän vid fyra års ålder. De gör sedan tjänst i 30 år.

Även oxar i norr drar åtskilligt tyngre lass än de i söder. Den viktigaste orsaken är, att i söder använder man ok och i norr bogträ. Oket skadar oxens hals och förlamar honom. Redan romarna använde ett slags bogträ både för oxar och hästar.

----------------------------