1330Akademisk avhandling om lantmannabarns uppfostran utgiven på latin i Uppsala 1781Svanström, Nils
1789, jan

ACADEMISK AFHANDLING OM LANDTMANNA-BARNS UPFOSTRAN, UTGIFWEN PÅ LATIN I UPSALA ÅR 1781, OCH SEDERMERA FÖRSWENSKAD

Det räcker inte att lantmännens barn har en frisk och härdad kropp, sinnets odling och upplysning, det krävs också moralisk uppfostran. Gudsfruktan skall tidigt inplanteras hos barnen. De bör lära sig religionens grundsatser. Barnet bör göras saktmodigt, lydigt och böjligt. De skall visa kärlek och aktning för föräldrar, lärare och styrelsemän. De skall undervisas i att läsa, sjunga psalmer, skriva och räkna. Helst bör de också kunna rita. Lek är inte alltid av ondo. Dans, löpning, kägelkastande bör uppmuntras, då det ger kroppen övning. Barn får inte hållas så strängt att man fråntar dem alla oskyldiga nöjen.

En del föräldrar ger sina barn lite handpengar, som de får råda över. Viktigt är att tillse, att de inte gör av dem på krogar och i hållstugor. Vid 7-8 års ålder bör barnen vänjas vid något arbete. Gossen kan vakta fåren, följa boskapen till vatten och bete, dock inte valla dem. Flickan skall lära sig spinna, sy, spola till väven, nysta garn, sticka strumpor och gå vall med boskapen. Barnen skall läras sköta sig själva och ha tillsyn över sina saker.

Vid 10-12 år skall barnen lära känna ägorna och omgivningen. De skall kunna hantera redskap och känna till växter. Vid 12 skall gossarna undervisas i lantbruket, med sådd, gödsling, jordarter och dylikt. Även djurskötseln skall ingå. Senare lär han trädplantering, ympning, att bygga stängsel och hus, bränna kol och tjära och naturligtvis sköta åkern.

Vid 15 bör en flicka kunna det som tillhör ett hushåll och skötseln av djuren.

Vårt lantbruk lider av att skötas som det alltid gjort. En yngling bör därför söka kunskap om fysiken för att kunna förbättra och plantera sin jord. Han bör vara insatt i hantverk, som vagnmakeri, sadelmakeri, skomakeri, snickeri, smides- och hovslagarkonsten samt för övrigt vara insatt i litet av varje.

Lantmannabarnen bör läras kärlek till fäderneslandet, att befordra dess välstånd, och tänka på det allmännas bästa. De skall känna sina förmåner och rättigheter, men också pålagor och skyldigheter. Präster och andra ämbetsmän, som bo på landet, skall ge råd i barnuppfostran. Dessa personer måste själva ha god kunskap och helst genomgått någon examen i hushållsvetenskap.

Man har hävdat att lantmannen bör vara fattig och hållas i tvång, annars blir han uppstudsig, lat och värdelös. Detta är naturligtvis fel, bondens fattigdom är ett hinder för landets förkovran. Rikets allmoge är konungens ära och tröst, och fattig allmoge hans nesa, är ett gammalt svenskt ordspråk. Bönderna borde får något understöd, för att kunna ge sina barn undervisning i lantbruk. Detta understöd skulle kunna vara ur allmänna kassor, sockenmagasin, rika bolag och handelskompanier.

Ett annat hinder för barnens uppfostran är det förakt man bemöter bonden. Han anses som ett avskrap av mänskligheten. Han försöker då efter förmåga få in sina söner tjänstevägen och låta döttrarna gifta sig med borgare. I England och Frankrike hedras bönderna. I Persien äter konungen 2 gånger om året med bönder. I Kina plöjer kejsaren, för att hedra och uppmuntra jordbruket.

Brist på tillfälle för undervisning är ett hinder. Det borde inrättas lant- och sockenskolor i alla härader. Någon bok i lantbrukets ämnen borde skrivas. De drängar och pigor, som önska ingå äktenskap borde kunna innehållet i denna bok. De ynglingar, som visat stor fallenhet i sockenskolorna, borde sändas till akademierna för fortsatta studier. Man borde inrätta ett hushållningskollegium och därunder lydande sockengillen för att sprida kunskap om åkerbruket.

----------------------------
 
1331Några försök angående jordens hävdande och vad därmed gemenskap harLundberg, Fredric
1789, jan

NÅGRE FÖRSÖK, ANGÅENDE JORDENS-HÄFDANDE, OCH HWAD DÄRMED GEMENSKAP HAFWER

Om tjänlig utmarks uppodling till äng. Skogsmark med mycket gräsväxt är lämplig och minst kostsam att odla. Under vintern kan man med virke från platsen inhägna området. Sedan bör området dikas och träd och buskar rensas bort. Därefter bränner man, men hela tiden med släckningsvatten inom räckhåll, om elden skulle gå på djupet.

----------------------------
 
1332Försök att toppa och beskära linväxtAnonym
1789, jan

FÖRSÖK AT TOPPA OCH BESKÄRA LIN-WÄXT

För att få linet att skjuta fler stänglar kan man toppa det. Härvid får man dubbelt med frö till olja, starkare linskörd med bättre kvalitet. Linet lägger sig inte vid regn. Toppningen skall ske nära jorden. Toppning rekommenderas även för andra växter t.ex. hirs.

----------------------------
 
1333Anmärkningar angående väderleken för december 1788Patriotiska Sällskapet


----------------------------
 
1334Några försök angående jordens hävdandeLundberg, Fredric
1789, febr

NÅGRA FÖRSÖK, ANGÅENDE JORDENS HÄFDANDE, OCH HWAD DÄRMED GEMENSKAP HAFWER

Man bör inte blanda gamla och nya störar, då man bygger gärdsgård. Man bör använda 4 hankar på varje par stör. De kan göras av kvistar av en eller gran.

Ängar vid sjöstränder förstörs av vågorna och bortfrätes. En del har byggt murar av sten eller lagt timmer efter sjökanten, men till ingen nytta. Ett bättre sätt är, att ta bort torven och lägga den ned mot vattnet. Finns klappersten kan denna användas. Man kan låta grenar av al eller pil ligga bland torven och så sådant gräs, som växer i grannskapet.

Att ett tunnland åker ger mer än 4-6 tunnland äng är obestridligt. Därför bör man göra åker av de ängar, som ligger närmast byn. I Södermanland görs denna uppodling mindre än i Uppland och Skåne. Man undersöker om jorden är tjänlig och röjer området. Platsen delas i 30-40 alnars remsor, som plöjes med början från mitten. Detta sker på hösten och man bör också hinna med diken. På våren harvas och sås.

Matjorden består av ruttnande växtdelar och har stor växtkraft. En klok lantman försöker att föröka matjorden. I oländig mark och i dälder uppkastas jorden om sommaren i högar. När det frusit på hösten körs de med kälke till de ställen på huvudåkern, där det bäst behövs. Man skall lägga igen gammal åker, som har dålig jord.

Ett djupt dike, som skall bestå, bör vara 3 gånger så brett upptill som nedtill. Nya diken görs grundare, men vartefter de rensas blir de djupare. De flesta diken kan göras så grunda, att man utan svårighet tar sig över dem utan kostsamma broar eller trummor.

----------------------------
 
1335Om nyttan av Lichen Islandicus eller hedmossa till föda och uppehälle, i synnerhet vid missväxtårLiljeblad, Sam.
1789, febr

OM NYTTAN AF LICHEN ISLANDICUS, ELLER HEDEMOSSA, TIL FÖDA OCH UPPEHÄLLE, I SYNNERHET WID MISSWÄXT-ÅR

Under min resa i Norrland betjänade jag och mina reskamrater oss av hedmossa till föda. Jag ger här ett utdrag ur min Resejournal. Den 8 juni var vi i norra Ångermanland, där missväxten var allmän. Folket försökte på alla sätt att livnära sig. Innan jag lämnat Uppsala hade jag försvarat en akademisk avhandling om nödbrödsväxter. Inget av detta kunde jag finna i tillräcklig mängd utom Lichen Islandica, islandsmossa. Jag lade mossan i vatten över natten och kokade den sedan med mjölk. Den påminde om äggmjölk och var rätt välsmakande. Under vår resa kokade vi denna mossvälling på de olika gästgivargårdarna och lärde ut konsten. Torkad mossa går att göra mjöl av. En hustru kände till denna mossa, som lindrar bröstvärk. Mossa användes också till kreaturen. Vi smakade deras barkbröd, som var mycket beskt. Utom detta bröd bakades stampbröd av halm. Detta bröd var inte nyttigt, utan ledde till åtskilliga sjukdomar. Vi bjöd en präst på vällingen och han skulle redan nästa söndag kalla församlingen till kyrkan och lära dem tillredningen. I Lappland växer inte denna mossa.

----------------------------
 
1336Om spanska körvelns användande till föda för mjölkkorAngerstein, Joh. Fred:son
1789, febr

OM SPANSKA KYRFWILENS ANWÄNDANDE TIL FÖDA FÖR MJÖLK-KOR M M

Spanska Kyrfwilen (körveln) inplanterades av mina förfäder omkring 1640. Genom mullvadarnas anläggande av sina vinterförråd, har de spritt sig över hela trädgården. Min envisa hushållerska ville inte inse fördelen med att ge korna körvel. Jag förbjöd henne att ge den till korna och vad hände. Den försvann och korna blev feta och mjölkstinna. Husmamsellen hävdade dock att det berodde på annat.

----------------------------
 
1337Anmärkningar angående väderleken för januari 1789Patriotiska Sällskapet


----------------------------
 
1338Undersökning om svenska åkerbruket är i tilltagande eller avtagande; om väderleken är ensam orsak till missväxtenBlix
1789, mars

UNDERSÖKNING OM SWENSKA ÅKERBRUKET; OM DET ÄR I TILTAGANDE ELLER AFTAGANDE: OM WÄDERLEKEN ÄR ENSAM ORDSAK TIL WÅRA MISSWÄXTER; ELLER OM ANDRA ORDSAKER MEDWERKA

Vårt lands åkerbruk måste ha stått högt tidigare. I Johan III:s tid hade Sverige 3 millioner innevånare utom de som bodde i Skåne, Halland och Blekinge. Vi utskeppade till andra länder säd och 80000 oxar varje år. Men krig och misshushållning i handeln har gjort att vi inte längre klarar oss utan sädimport. Det beror inte på större vällevnad eller att kronobrännerierna tar säden. Frosseriet var mycket större tidigare. Jag tror att vår sädesbrist beror på att adel och ståndspersoner upparbetar sina gårdar till förfång för bönderna. Redogörs hur jorden fördelas och hur skatterna sätts. Jag vill inte tadla skattebönderna, utan visa att det inte går att hushålla bättre under de omständigheter som ges.

Visst orsakar vädret missväxt, men den vanmäktige lantmannen dras med en ständig missväxt. Tidigare kunde en bonde ha raska drängar, föda fullvuxna söner hemma och ha torpare på utmarken. Nu delar ända upp till 32 åbor samma jord. Karl XII:s krigsutskrivningar gjorde att mycket av den gamla åkerbruksmetoden gick förlorad. Jorden sköttes ju av gamla orkeslösa gubbar och gummor. När krigarna kom tillbaka medförde de ofta förakt för bondesysslor. Visserligen heter det: att man arbetar med fördubblad iver på egen jord. Men det var ju sällan egen jord det handlade om för skattebönderna. Borgenärerna lurade. Man hade dåligt utsäde, svaga dragare och håglöshet på grund av stora skulder. Början till allmogens elände var när man införde gäldbunden ägorätt till en jord de borde äga ändå. Vid arv är sällan arvet skuldfritt. Bondeskuld är alltid svårare att gälda än andra lån. De lånar av andra bönder, som förutom att vilja ha ränta och avbetalning också vill ha några volmar hö, en kalv och några stockar ur skogen. Det finns ingenstans så stora procentare som bönder. Förordningen om hemmansklyvningen ger folkökning. Men kan det ökta folket livnära sig? Man borde inte klyva efter hemmanstal, utan varje hushåll skulle tilldelas så mycket jord att de kunde försörja sig. Stark reaktion mot förordningar, som behandlar klyvningar och arvsrätt.

Enligt tabellverket finns 2.800000 personer i landet. De behöver 2 tunnor råg till bröd och gröt, 1 tunna korn till dricka, 1 tunna dessutom, 1/8 tunna ärter, 1/8 tunna vete. Man kan mena att många dricka vatten, så en besparing kan göras. Samtidigt finns ännu fler brännvinssupare än vattendrickare, så summan blir stående.

All erfarenhet visar, att inga andra länder kan sälja säd, än de som har sammanhängande och stora egendomar. Alltså borde hushållningen på adelns och ståndspersoners gods och gårdar ökas.

----------------------------