0043Ur Gazette d'AgricultureAnonym
1776, dec

UTUR GAZETTE d'AGRICULTURE

Det är bevisat, att champinjoner och murklor är helt utan näringsvärde och endast belastar magen. Kan dock förhöja smaken. En skicklig kemist i Paris har bevisat att gamla champinjoner kan ge förgiftningar. De små spindlar, som lägga ägg i svampen kan ge upphov till dödliga sjukdomar. Man hinner inte räkna dem som avlider av detta. Detta antal förökas dagligen, utan att man tager varning. Om allmänheten ej lyssnar, får man inte tröttna att varna. Fyra personer i närheten av min stad åt murklor. Två är redan döda och de andra två överlever knappast.

----------------------------
 
0044Särdeles händelse i naturenAnonym
1776, dec

SÄRDELES HÄNDELSE I NATUREN

Berry, en kunnig lantbrukare i Liverpool har ett körsbärsträd, som burit frukt i år och ännu en gång under året fått fullkomligt mogna bär.

----------------------------
 
0045Beskrivning på den mullharv, som är omnämnd i Stockholms veckobladGeyer, Carl Gustaf
1776, dec

BESKRIFNING PÅ DEN MULLHARV, SOM ÄR OMNÄMND UTI STOCKHOLMS WECKOBLAD N:O 74 OCH HWARS RITNING ÄR ÅSTUNDAD I N:O 80

Harven består av två medar av björk. Beskrivning och ritning finns. Nyttan är, att den inte tröttar djuren så mycket som andra harvar. Vid starkt regn, som gör att jorden blir hård, är denna kulharv tjänlig, då den inte river upp säden. Även när man skall plöja upp mossar är den utmärkt.

----------------------------
 
0046Berättelser från landsorternaHülphers, Abrah. Abr:son
1776, dec

BERÄTTELSER IFRÅN LANDSORTERNA OM ÅRSWÄXTEN M M

Den åker som nyttjas under Västerås stad, sås första året med råg och andra med korn. Tredje året vilar den och göds. Årsväxten har i år varit god, särskilt gott hö. Förra året måste boskap slaktas på hösten, då höet inte räckte. Rågen ger inte lika mycket som vanligt, då kornen varit små. Vete och havre odlas inte mycket här. Ärter odlas bara till husbehov och har angripits av mask och ohyra. Hampan, som av kammarkollegiet blivit anbefallt, har inte trivts. Tobaken däremot har blivit fin och odlas mycket. Lin lyckas inte. Humle finns endast till stadens behov. Jordfrukter har blivit mer eller mindre lönande. Kålen dålig. Trädgårdar finns inte här vid staden, men på en av mina gårdar har jag börjat bygga upp en odling. Skog finns inte i vår trakt och vedbranden är dyr. Denna trakt är tänkbar för hushållare, om det inte blir svårare.

Anmärkningar i samma ämne meddelade av kronobefallningsman herr Abraham Törneroos boende 3/4 mil från Västerås,

Åkerbruket har ökat de sista 20 åren, då spannmålspriserna höjts. På östra sidan om staden är jorden lösare och trädes med stock, medan västra sidan är lerig och fordrar plog. Man använder sig av tvåsäde. Några har försökt med tredelning, två åkrar sås, den tredje vilar, för att få mer till djuren. De har snart återgått till tvåsäde. Ängen är inte mycket utbredd här. Mossan måste vändas och ängen dikas. Betet är på orten knappt och genom uppodlingar avtar det än mer. Jag fick min faders tillstånd att underkvista skogen och lade riset över mossan. Nu växer gräs. Årsväxten var ganska god. Allmogen här sår rågen för tjockt. Potatisplantering har allmogen inte mycket håg för. Hampa sås nu och även lin, tobak mycket lite. Trädplantering är inte mycket, ej heller rotfrukter.

----------------------------
 
0047Berömliga gärningarPatriotiska Sällskapet
1776, dec

BERÖMLIGE GERNINGAR

Man kan inte säga att medlidande och givmildhet varit utmärkande för svenskarna. Det är först med Gustaf III:s regering en ändring märks. Då Älvdalen drabbades av hungersnöd stödde man med spannmål och pengar. De som drabbats av eldsvådor i Askersund och Gävle har också fått hjälp. Måtte dessa tänkesätt fortsätta bland svenskarna till heder och minne av de människovänner som börjat med sådan hjälpverksamhet.

----------------------------
 
0048Kort begrepp om den allmänna hushållningenQuesnay, Eloge de
1777, jan

KORT BEGREPP OM DEN ALLMÄNNA HUSHÅLLNINGEN

Alla människor vill vara lyckliga. Oordningar i samhället är orsakade av dem, som söka bliva lyckliga med falska medel. Vilka är samhällets grundstenar? Har människan vissa rättigheter och vissa skyldigheter? Den första grundstenen: att människan har rättighet till allt vad hon behöver och kan förvärva sig genom sitt arbete och sin omtänksamhet. Hon må nära sig med jakt, fiske och frukter. Arbete är en skyldighet, men våra kroppar och sinnesmöjligheter skulle göra våra villkor ganska olika. Det är således vår fördel, att gå in i samhällen och överenskommelser, som utvidga våra förmögenheter. Alla diamanter har inte samma glans, alla ekar inte samma storlek och alla människor inte samma förstånd och styrka. En var människa äger rättighet att nyttja till sin sällhet allt hon fått av naturen, så vida andra människor inte skadas.

Det finns tre särskilda sätt, att betrakta människorna. Antingen en och en, i hushåll eller i flock. I det första fallet är man utom all ordning, rättvisa och skyldighet. I hushållet är mannen den starkaste, som skall vaka över de sinas bästa. Detta är hans skyldighet. Hans rättighet är att kräva lydnad och deras hjälp efter var och ens förmåga. I flocken är man ständigt i fara för övergrepp av de starkaste.

Samhällen skapas, så att var och en njuter säkerhet till sin person och egendom, vilket är grunden till alla lagar och orsak till människors förening. Det krävs undervisning om dessa lagar.

Ett folk kan fördelas i tre klasser, den jordägande, jordbrukande och tärande.

Frihet i handel, såväl utrikes som inrikes, är en nödvändig påföljd av äganderätten. Den ökar allt, som utgör ett rikes välmåga och styrka. Det är en gammal politisk villfarelse, att man skall sälja mer än man köper. Att samla en skatt ger ingen rikedom. Slöjder är inte närande arbete. Man bör aldrig uppmuntra slöjder framför jordbruk.

----------------------------
 
0049Utkast till sockensällskaps inrättning, varigenom säkrast näringars förökande vinnes, utan kostnad för kronan och utan att rubba arvsägandet och besittningsrättenAnonym
1777, jan

UTKAST TIL SOCKEN-SÄLLSKAPERS INRÄTTNING, HWARIGENOM SNARAST OCH SÄKRAST NÄRINGARS FÖRÖKANDE WINNES, UTAN RINGASTE KOSTNAD FÖR KRONAN OCH UTAN RUBBNING I ARVS-JORDEGANDE OCH BESITTNINGS-RÄTT

I varje socken skulle förordnade sockenmän, ståndspersoner och sexmän bilda ett sällskap. Finns inga ståndspersoner och socknarna är mycket små kan flera slå sig tillsamman. Är det stora socknar med många herrar kan två sällskap bildas.

Dessa sällskap skall hava landshövdingen till styrelseman och stå i kontakt med Kungl. Patr. Sällskapet.

Okunnighet, lättja, fördomar, ohjälpsamhet, villrådighet, osäkerhet i ägande, misströstan vid nya företag, brist på arbetskraft, misstro mot lagar och förordningar, odugliga dragare eller redskap, olyckor, sjukdom eller fattigdom, allt kommer till sällskapets vetskap. Särskilt skall man ta sikte på, att barn och ungdom får en dräglig tillvaro och utkomst. Man tar reda på antalet ogifta och ser till att fördelning av jord anpassas efter behovet.

En säteriägare i sällskapet kan genom sin kunskap och sina försök både gynna sin egen jord och inspirera sina underlydande.

Sedan sällskapen bildats kan byordningarna bättre handhas. De kan arbeta för renlighet, sparsamhet, trädplanteringar, eldstäders besiktningar, goda stängsel, slåtter, byggnaders förbättrande, djurskötsel och många andra sysslor.

Sällskapet sammanträder i sockenstugan efter gudstjänsten och protokoll förs över beslut och arbeten. Det arbetar för bättre redskap. När förtroendet för sällskapet är grundlagt, går det lätt att föreslå större uppodlingar. Arbetarna gör sina dagsverken för viss dagspenning och får del av grödan tills någon tar över nybygget. Det skall finnas skog till varje nytt hemman. Det betyder åtskilligt skogsplanterande. 15 tunnland räcker till ett ställe och kan skötas med en häst eller ett par oxar. Efter hand bör byggnader och murar göras av sten.

Kan sällskapen genomföra förbättringar, kommer ungdomen att stanna i sin födelsebygd och inte söka sitt bröd utomlands. Även i trakter, där man lever av bergverk, fiske, skog och sjöfart, är sällskapen viktiga.

----------------------------
 
0050Anmärkningar om lantbruket, vilka kunna tjäna till anledning för sockensällskapen, att vidare söka de grunder, varefter jordbrukare kunna med säkerhet rätta sigAnonym
1777, jan

AMNÄRKNINGAR WID LANDTBRUKET, HWILKE KUNNA TJENA TIL ANLEDNING FÖR SOCKEN-SÄLLSKAPERNE, AT WIDARE SÖKA DE GRUNDER, HWAREFTER JORDBRUKARE KUNNA MED SÄKERHET RÄTTA SIG

Om gammal odlad åker, äng och betesmark vårdades skulle välmågan i landet öka betydligt. Om man kunde köpa goda redskap på nära håll skulle mycket tid och välmåga vinnas. Runt städerna skulle finnas i stort, sådant som odlas i smått på landet t ex humle. Brist på ved och gärdsel gör snart att trakten blir öde, därför bör skogsplantering prioriteras. Små tegelbruk är nödvändiga.

Varje gammal åker bör sättas i stånd innan man tar upp ny. Alla åkrar omgärdas med diken. Redogörs, hur olika belägna och av olika jordarter bestående åkrar skall hanteras.

Stenröjning bör ske på hösten och stora stenar bortföras på föret. Stenmurar, som skall stänga ute kreaturen behöver inte vara lika täta och höga överallt. Särskilt inte om det finns diken längs båda sidorna. Stängsel skall byggas av kluvet moget trä och brännas i den del, som står i jorden. Om gärdsgården är utsatt för snö kan man ställa störarna i träklumpar och lägga ned dem under vintern. Gödselstackarna skall täckas med så mycket jord som möjligt och hållas fuktiga under sommaren.

Höet slås på morgonen och omvändes under dagen. Mot kvällen stackar man för att morgonen därpå åter sprida ut det till torkning.

Man bör ha de olika sysslorna antecknade t ex:

Vintersysslor: tröska, sätta redskap i stånd, köra sand till vägar och jord till ladugården, ta upp sten, tänka på husbyggnad och göra stadsresor.

Vårarbeten: köra trädeslandet, rensa diken, klyva gärdsel, sätta upp stängsel, så, bygga, tappa ur vattensamlingar, sköta humle- och trädgårdar, rensa ladugården.

Sommararbeten: bärga hö och nässlor, hacka torv, mullploga, sladda, harva, så rovfrö, ta löv, bärga säd, ria, tröska, rensa diken.

Höstarbeten: sätta vårlanden i stånd, rothugga, laga dammar, plöja, samla jord till ladugården, bryta sten, skaffa ved, sköta trädgården och samla i visthusen.

I en artikel ifrån Bern kritiseras en artikel i Hushållnings-Journalen för sept. Herr kritikus har inte fattat innebörden av svenskarnas utflyttningar. Då även författaren missbedömt detta borde en kännare få yttra sig. Härtill står Journalen öppen.

----------------------------
 
0051Berättelse om Hartleys påfund att bevara hus för eld, med de försök som blivit gjorda i Wimbleton, den 23 nov 1766 på ett hus, byggt efter hans inrättning; meddelad av von NolkenNolken, von
1777, jan

BERÄTTELSE OM HERR HARTLEYS PÅFUND AT BEWARA HUS FÖR ELDSWÅDOR, JÄMTE DE FÖRSÖK SOM HÄRMED BLIFWIT GJORDE I WIMBLETON, DEN 23 NOV 1766, PÅ ET HUS, BYGT EFTER HANS INRÄTTNING; MEDDELADE AF HERR BARON, KAMMARHERREN OCH COMMENDEUREN VON NOLKEN, KONGL SWENSK MINISTER I LONDON.

Man tände en eld på trägolvet och smidde en hästsko. Elden spred sig inte och när den brunnit slut fanns förkolnat trä under. Flera liknande försök gjordes. Man satte t ex eld i en kammare fylld med tjärade risknippen. Våldsam rök och en oerhörd eldslåga slog ut genom fönstren, men när elden efter en timma självdog, var huset i övrigt oskadat.

Hartley menar att det är luften, som gör, att elden sprider sig. Det är eldens förnämsta föda. Lägger man tunna järnplåtar mellan bjälkarna och golvet, förtar man eldens föda.

----------------------------