2155	Anmärkningar angående väderleken för februari och mars 1811	Patriotiska Sällskapet

----------------------------
2156	Tankar om huvudnäringarna i ett samhälle, deras inbördes hjälp och förmånligaste inrättning	Anonym
1811, juni-juli TANKAR OM HUFWUDNÄRINGARNA I ETT SAMHÄLLE, DERAS INBÖRDES HJELP OCH FÖRMONLIGASTE INRÄTTNING. För att gynna lantkulturen bör man skydda slöjderna och för att gynna dessa skydda åkerbruket. För att vinna denna dubbla förmån, är det viktigaste att låta handeln erhålla största möjliga frihet. Alltid respektera andra länders rättigheter utan kränkning eller förfång. För att göra handeln fri i sitt eget land är det nödvändigt, att han är lika hos utlänningen. Man bör minska utrikeshandeln och öka inrikeshandeln. Vissa varor är man dock tvungen att köpa utifrån. När jordbruket står i sitt flor åtgår en mängd varor till den tilltagande befolkningen och då jordbruket drabbas av nedgång minskar folkets förmåga att konsumera. Det är därför omöjligt att inrätta förbud mot tiggeri, då detta är enda möjligheten för de olycksdrabbade. Att bota detta onda fordrar att man angriper orsaken. Friheten att livnära sig på vad man lärt bör sträcka sig till den ringaste undersåten, till själva tjänstehjonet. Vårt klimat tvingar lantmannen att under sommaren ha många medhjälpare men under vintertiden kan inte arbete ges åt alla. Lantarbetet måste alltid ske under bar himmel och är beroende av väderleken. En hantverkare däremot driver sin hantering inomhus i sin verkstad året om och med lika anställda. I England har lantmannen ofta bara en dräng och en piga. Övrig arbetskraft är dagsverkare. I Sverige säger tjänstehjonsstadgan att en anställd skall underhållas hela året. För att få den bästa arbetskraften bjuder lantmännen över varandra och tjänstehjonen åtar sig arbeten, som de sedan bryter, när en annan husbonde bjuder bättre. En dräng är tvungen att tjäna hela året. Träder han inte i tjänst i tid är han lösdrivare. Han är då förbjuden att idka hantverk och kan inte försörja sig och sin familj. Hantverkare anställs av församlingen men när de inte hinner betjäna hela socknen med att sy kläder och göra skor måste bonden hitta andra möjligheter. Ofta anställer han tiggargossar. Dessa skall han underhålla på hantverksvis med gästabudskost och brännvin flera gånger om dagen. Härav vänjes den uppväxande ungdomen vid överflöd och liderlighet. Bonden är ändock glad att få dessa gäster, som förtära hans visthus, ty han kan inte gå naken och barfotad i vinterkylan. Ägde var och en frihet att få förtjäna födan med den slöjd han kan och lagen och skråverksamheten som utestänger arbetare upphörde, skulle många förtjäna sitt uppehälle. Detta gäller både på landet och i städerna. Bonden skulle då ha full arbetsstyrka de tider han behövde och tjänstehjonen återgår till sin slöjd under tider, när de inte behövs i jordbruket. Man finner dock att på torp med fler söner än vad som behövs i jordbruket några ägna sig åt hantverk. Sockenhantverkarna ser inte med blida ögon på detta, men förlikning brukar bli följden och torparsonen hjälper till att betala hantverkarens avgifter. Detta bevisar hur naturen söker rätta misstagen i denna hushållsförfattning. Blir legostadgan förbättrad och tvånget borttaget skulle man slippa den trängsel av konster och slöjder som finns i städerna, då viss verksamhet skulle kunna flyttas till landsbygden. En välpassande sko kan en mästare göra på samma tid som en bönås, vars sko klämmer på ena sidan och är för vid på den andra. Landsbefolkningen har lika stort behov av välpassande skor som stadsborna. Man bör inte hindra skickliga mästare att bosätta sig på landet.
----------------------------
2157	Utdrag ur ett brev om cirkulationsbruk på Fenneslunda sätesgård	Sundler, Joh. Th.Anonym
1811, maj-juni UTDRAG AF ETT BREF RÖRANDE CIRKULATIONS-BRUKET PÅ FENNESLUNDA SÄTESGÅRD I WESTERGÖTHLAND. Beskrivning av skattläggningskarta över Fenneslunda säteri och planer på framtida förbättringar på gården.
----------------------------
2158	Anmärkningar över rosenkålen	Anonym
1811, maj-juni ANMÄRKNINGAR ÖFWER ROSEN-KÅLEN ÅR 1810 Frön erhölls ymnigt. De som såddes och planterades på kall jord blev lika goda dock något senare. Skattning av de yttersta stora bladen på hösten är inte att förakta, då kreaturen begärligt äter dem. Denna beskattning skadar inte plantan. Kålen far illa av långa lenvädersperioder på vintern. Man bör skotta upp snö runt plantan. Ju större avstånd mellan plantorna desto bättre växt.
----------------------------
2159	Järnblecks förtenning i England	Anonym
1811, maj-juni JÄRNBLECKS FÖRTENNING I ENGLAND Härtill nyttjas ryskt järn. Järnstången klippes i bitar och glödgas i ugn. De drages genom tackjärnsvalsar flera gånger. Sedan plattas de med hammare till utritad storlek. De doppas i ett bad av vatten, viktriololja eller saltsyra. Plåtarna böjes fram och tillbaka för att befrias från slagg. De se nu ut som ett hopknycklat papper. De valsas igen och läggs i ett bad av surnad kli och vatten. När de putsats med sand, läggs de i en panna med smält tenn en kvart. Därefter står en person redo att med en yllesudd stryka tennet jämt. De sänks lodrätt i en ny tennlösning och med ett hårt slag avlägsnas överflödigt tenn.
----------------------------
2160	Om fördelen att nyttja breda hjulskenor och lötar på allehanda slags åkdon	Anonym
1811, maj-juni OM FÖRDELEN ATT NYTTJA BREDA HJUL-SKENOR OCH LÖTAR PÅ ALLEHANDA SLAGS ÅKDON. Man har velat använda breda hjulskenor på åkdon som transporterade tunga laster för att inte skada vägarna. Detta har stött på motstånd då man ansett att åkdonen skulle bli svårstyrda. Erfarenheten visar dock att så inte är fallet. Man kan belasta hästarna med 1/4 mer tyngd. Detta bevisar greve Rumford i en avhandling, som han läst upp i Kejserliga Institutet i Paris.
----------------------------
2161	Anmärkningar angående väderleken för april och maj 1811	Patriotiska Sällskapet

----------------------------
2162	Tankar och erfarenhet om åkerträdning, tjänande till urskillning när den är nödig eller icke	Anonym
1811, juli-aug TANKAR OCH ERFARENHET OM ÅKERTRÄDNING, TJENANDE TILL URSKILLNING, NÄR DEN ÄR NÖDIG ELLER ICKE. Det är en oneklig sanning grundad på erfarenhet att den åker som skall besås med råg skall ligga i träda över sommaren och gödas då. Tvärtom är det med vårsädet. Åkern skall efter förrättad rågskörd plöjas och sladdas till vintern. Den är då färdig för sådd på våren utan någon gödning. Odling av ärtor är viktig dels för människoföda men också som tillskott till boskapen. Ärtmjöl sparar mycket råg, korn och havremjöl i ladugården. Även om ärter är känsliga för frost skadas inte ärthalmen. Jordpäron bör helst odlas på sandblandad jord. Denna växt bidrager till sädesbesparing främst genom att den går att använda till brännvinsbränning. Att inskränka brännvinsbränningen är nu mer omöjligt i anseende till folkets inrotade smak därför. Jordpäronen är lämpliga att odlas efter råg och utarmar inte jorden på samma sätt som andra växter. Om menigheten vidtog ett sådant jordbruk, som här är beskrivit, skulle Rikets vinst vara otrolig.
----------------------------
2163	Några hushållsrön som närmare upplysa vad förut är skrivit i samma ämne	Anonym
1811, juli-aug NÅGRA HUSHÅLLSRÖN, SOM NÄRMARE UPPLYSA HWAD FÖRUT ÄR SKRIFWIT I SAMMA ÄMNEN. Hushållskrifter, hur mycket de befordra odlingar, lova mer än de hålla. Detta föranlåter mig att uppge rättelser grundade på egen erfarenhet. 1) Gärdesgårdar av kluvet virke har ibland berömts. Men som det mycket motsagts av erfarenhet har det inte kommit till användning. Endast runt Kungl. Djurgården i Stockholm och några få andra ställen finns de. 2) Till taktäckning att hålla ned halmen bör kluvet virke användas, då man spar halva skogen och halva arbetet. 3) Ängsgödning med grovt grus ger förträffligt gräs. Men då det varje år skjuter upp måste det vältas med järnvält och olägenheten är obotlig. 4) Till ängsgödning med vatten finns ritningar. Som tur är att så få ställen finns där de kan anläggas. En kall äng tål inte den förkylning som vattnet ger och fetman och gödseln som skall befukta den bortföres och upplöses. Däremot ger ängar med diken god skörd, vilket tyder på att vatten inte skall stå på ängen. 5) Knylhavre växer högt och ger mycket frö. Kreaturen är inte förtjusta i det och det är känsligt för frost, varför det inte kan rekommenderas. 6) Vitrot, kvickrot och kvickvete växer gott de första 2-3 åren men sedan förkväver de sig genom att rötterna växer samman. Jorden blir helt fördärvad. 7) Hundexing lönar inte att odla. På åkerrenar är dess plats. 8) Rågax, ängskavle är svår att ta frö av. Man måste plocka axen under gräsets växt, vilket är orsaken till att detta förträffliga gräs inte odlas. 9) Ängkampe eller timotejgräs är bäst att låta mogna och slå en gång och inte två som rekommenderas. 10) Gubbtänder, vial, sigalsärter har trots min envishet att år efter år odla dem inte motsvarat mina förväntningar. Av de utsådde fröna har inte ett enda strå växt. Orsaken känner jag ej, men det kan bero på små maskar.
----------------------------