2121Om skogshushållningAnonym
1810, mars-april

OM SKOGSHUSHÅLLNING (FORTS OCH SLUT)

Vintervägar borde vara utstakade med träd för de resandes prydnad och bekvämlighet. Då behövde man inte staka ut vägarna vintertid.

Vid alla gårdar borde anläggas fruktträdgårdar och vid sockenkyrkorna skulle finnas trädskolor, allehanda slags frön och jordfrukter. Klockaren kunde sysselsättas såsom trädgårdsmästare. Allmogehjonen kunde vara hantlangare och kyrkoherden föra direktionen.

Stenbyggnader och stenmurar skulle anläggas och även levande häckar av 2-3 alnars bredd gärna med vall på sidorna. En häck skulle betala det rum han intager genom frukt, bär, nypon och lövtäkt.

I skoglösa orter bör skog planteras på odugliga backar och berg. Till att börja med planteras beväpnade växter, som skyddar mot djurens angrepp.

Skogen får aldrig uthuggas helt. Då torkar marken ut och must och föda till växterna försvinner. Skogen skall skydda och betäcka för oväder.

Vårt Sverige skulle likna ett Eden om vi lät förnuftet råda och följde naturen.

Vedbesparande eldstäder har under senare år uppfunnits och lova den yppersta fördel.

Storskiftesdelningen har många fördelar men den föranleder många inhägnade, där mycket skog går åt till stängsel. Betet borde vara gemensamt och vallhjon anställas så slapp man gärdsla. Torp skulle inte anläggas i skogslösa trakter. Byordningen skulle förekomma allt missbruk och skatt läggas på outnyttjad mark, där skog kunde planterats. Hus som inte fordra uppvärmning kan göras enklare med mindre åtgång av virke.

Svedjande, kolning, tjär- och pottaskebränning borde inte tillåtas utan åtskillnad.

Skogens naturliga värde skall jämföras med andra näringar och man skall se till rikets bästa och inte bondens eller bruksägarens.

Skogens mognad utläses av dess savringar och på grenvarven. Varje år avsätts en ny savring.

Dessa tankar om hushållning är menade att vara ett förslag till bättre proportioner mellan åker, äng och skog och skall av andra kunnigare personer utvecklas. Vårt land har 2 millioner människor men kunna räkna ett tredubbelt större antal; och ett rikes makt och anseende består i en stor folkmängd.

----------------------------
 
2122Sätt att rengöra och tvätta ull sedan den blivit av fåren avklipptAnonym
1810, mars-april

SÄTT ATT RENGÖRA OCH TWÄTTA ULL, SEDAN DEN AF FÅREN BLIFWIT AFKLIPT.

Man samlar urin i 1-2 tunnor. I en kopparpanna blandas 1/3 urin och 2/3 vatten och värmes till handvarmt. Ullen lägges i under en halvtimme.

Ullen sköljes genom att den läggs i en korg som sänks i vatten gärna sjövatten. Den hängs upp att torka eller breds ut på ett golv.

----------------------------
 
2123Underrättelse om trenne förmånliga åkerbruksredskap. Modellerna finns i Kungl. Patriotiska Sällskapets modellkammarePatriotiska Sällskapet
1810, mars-april

UNDERRÄTTELSE OM TRENNE FÖRMONLIGA ÅKERBRUKS-REDSKAP, HWARPÅ MODELLER BLIFWIT INLEMNADE TILL KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS MODELLKAMMARE

Ett av de mest bekymmersamma tillfällen för en åkerman är när skorpa lägger sig över vårsådden. Vanliga harvar och vältar antingen river upp rötterna eller packar till jorden för hårt.

Skorpvälten är lätt och har 12 korta järnpiggar sittande på en cylinder. Genom sin lätthet skadar den inte rötterna. Skulle isskorpan vara mycket hård lägger man sten i en låda.

Det är viktigt att hålla dikesrenarna fria från jord och även hålla rent i botten på diket. Mycken dikning undvikes då. Denna renskottare underlättar arbetet.

Beskrivningen, som inte liknar någon annan i denna Journal beskriven, är förbigången därför att man misströstar att göra den tydlig. Den som vill se den och törstar efter kunskap kan se den, där modellen förvaras.

Denna trädesstocks duglighet och nytta beror huvudsakligen på billens och mullfösornas ställning och skapnad.

----------------------------
 
2124Nytt surrugat för kaffeAnonym
1810, mars-april

NYTT SURROGAT FÖR KAFFE

Då kaffedrycken i Sverige liksom snart i alla länder, genom vanan blivit en nödvändighetsvara och föga hopp finnas att kunna utrota denna skadliga vana, har behovet av ett surrogat infunnit sig.

Den arabiska och västindiska handeln med kaffe har upphört och bönorna därigenom blivit allt dyrare. Man har gjort flera försök att hitta ett surrogat, men framgången har varit varierande. Färgen har liknat kaffe, men smaken har oftast varit olika. Ämnena som prövats har varit: åkerbönor, bondbönor, ärter, potatis, jordärtskockor, havrerötter, cikoria, brödskorpor, ekollon, ris, korn, vete, råg m.m.

Professor Willdenow har i en bilaga till Berline Intelligenz-Blatt uppgivit ett ämne, som skall enligt hans försäkran likna kaffe i smaken.

Det är den gula och vita lupinen (Lupinus luteus och albus). Dessa växter odlas med lätthet i våra trädgårdar. Man lägger bönor i små hål, som gjorts med en käpp och täcker med jord. De planteras så fort frosten är överstånden och vattnas och hålls fria från ogräs. De blommar hela sommaren och sätter en skida, som plockas när den är halvvuxen. Skidorna skäres i bitar som turkiska bönor och torkas. De torkade skivorna brännes och beredes som kaffebönorna.

Denna dryck kan narra den finaste kännaren. Man bör inte bränna för mycket åt gången, ty liksom riktigt kaffe slår det av sig om det blir stående.

----------------------------
 
2125Om roskålHülphers, Mina
1810, mars-april

OM ROSKÅL.

Roskålen är att betrakta som den finaste av grönsaker. Den är enkel att odla. Plantorna drives i bänk. När de satts ut på landet vattnar man flera gånger. Roskålen står nu i mars fortfarande lika frisk och synes vid vårsolen åter börja växa. Man kan också med fördel ta in dem på hösten och förvara dem i sandbänk.

Tillredningen är enkel. Förvälld och hackad blir den utmärkt som soppa. Stuvad som blomkål har man en billig och förnämlig grönsaksrätt.

Försöken fortsätter med insamling av frön både från de plantor som förvarats inne och de som hela vintern stått ute.

----------------------------
 
2126Anmärkningar angående väderleken för februari och mars 1810Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
2127Tankar om spannmålsmagasinsinrättning för fattigaAnonym
1810, maj-juni

TANKAR OM KYRKO- OCH FATIG-SPANMÅLS-MAGAZINERS INRÄTTNING.

Ifrån mitt inträde i ämbetet på landet har jag haft många tillfällen att se husarmas och nödlidandes belägenhet under missväxtsår eller då andra olyckor hänt.

Jag har funderat över hur hjälp skulle ges. Tanken föll mig in att inrättandet av en kyrko- och fattigmagasinsinrättning vore nyttig. Kyrkorna har ofta ett litet kapital och detta bör efter lag göras frukbart.

Om kyrkan under goda år köpte upp spannmål och mot lindrig ränta lånade ut till behövande under svåra år, skulle många bli hjälpta.

Då jag tog upp frågan på en allmän sockenstämma, fick jag biskopens, kyrkoherdens och församlingens tillstånd att köpa för 100 plåtar havre för kyrkans räkning. Vidare skulle en rymlig magasinsbod med tvenne bottnar byggas av församlingen.

Fonden, som fanns räckte inte till detta. Man beslutade då att varje åbo skulle skänka 3/4 tunna säd. De förmögnare skulle ge mer. Gåvor till kyrkan och de fattiga, vid barnsängskvinnors förlossning, dödas begravning, sjukas återställande till hälsan skulle ingå i fonden. Dessa gåvor blev kungjorda från predikstolen med tacksägelse och uppmuntran till efterföljd.

Även drängar och pigor deltog med gåvor. Fonden steg på 5 år till 500 tunnor.

När förrådet var avpassat efter folkmängden beslöts att räntan skulle delas i tre delar. Kyrkan skulle ta 2/3 till sin kassa och resten utdelas till de fattigaste. Kyrkans kassa har växt och ansenliga reparationer har kunna göras och en ny stor klocka för 1800 Daler Silvermynt inköpas.

Ännu efter 42 år är dessa magasiner i gott stånd. De sköts av en skicklig ståndsperson och två bönder.

Att genast göra dessa inrättningar till kyrkors och fattigas egendom anser jag för bäst. De njuta då samma förmån och säkerhet efter Sveriges lag, som kyrkan. Illasinnade personer har svårare att skada och gåvor och sammanskott ges med största bredvillighet.

Magasinsboden bör göras stor och läggas mitt i socknen, nära kyrkan. Dock inte nära annan bebyggelse för undvikande av fara vid eldsvåda. Ingen tillåts gå in där med ljus eller tobakspipa utan lock.

Byggnaden skall stå på stenpelare med snedställda järnplåtar under och trappan vara rörlig, så att den kan föras åt sidan, när den inte används. Detta för att hindra råttor och möss att ställa till skada. Huset bör bestå av två loft med smala och avlånga bingar, så att säden ej hopträngs. Golvet under bodens bingar bör vara av sten eller tegel, så att tjuvar inte kan borra sig in underifrån. Små gluggar bör upptagas på yttersidorna för luftväxlingen. En snedställd bräda över hindrar regn att komma in och på vintern kan en skjutlucka från insidan hindra snön. Vidare är det lämpligt att en tunn gardin hindrar flygfän att komma in.

Taket kan med fördel täckas med skiffer och väggarna invändigt bestrykas med en blandning av kalk, sand, ler och sågspån för att hindra insekter att lägga ägg där.

Spannmålen bör vara torr och strid. Den säd som är lättast att förvara länge är havre. I Värmland, Dalsland och Dalarna är det också den säd som används mest. Den borde bli vanligare även i andra landsändar.

För att förvara potatis så att det finns tillräckligt utsäde på våren föreslås att i sand- och lerbackar gräva gropar och förse dem med brädväggar och tak samt en låsbar dörr.

För skyffling och ansning av säden kunna flera utvägar ges utan att betungande dagsverken tas ut av jordbrukaren. Man vet, beklagligen, att i varje socken begås lägersmål. Då de brottliga sällan har pengar att betala böterna, kan de på detta sätt betala av sin skuld. Många nygifta hjonelag är i den belägenheten, att de inte kan till kyrkan inbetala de kransbrottspengar eller böter för sina otidiga sängalag. De kan åläggas att skyffla och ansa säden som gottgörelse. Skulle mot förmodan inte dessa arbetsinsatser varje år bli tillräckliga, så kan försummade kyrkobesök och husförhör bötfällas på detta sätt.

Utlåning av magasinsspannmålen utsättes till en dag i mars, när föret ännu varar och vårarbetet inte börjat. Låntagarna har då att infinna sig med pant eller borgen. Intäktsdagen är utsatt till Andersmässotiden då alla låntagare bör infinna sig för att betala räntan.

Försummar föreståndarna att indriva räntan skall han med egna medel ersätta. Prästerna är dock undantagna från den regeln, då de ha många andra viktiga ämbetssysslor att bestrida.

Kyrkor behöva med tiden antingen reparationer eller nybyggnader. Dessa kostnader kan tas ur kyrkans del av fonden.

Possessionater är ofta nödsakade att biträda sina torpare med spannmål både till utsäde och föda. Har de nu insatta medel i magasinet blir inte detta något problem.

Fattiga lantbrukare kunna ofta med flit ha möjlighet att upptaga ny åker, men har ej säd till detta. Fullvuxna barn, som skall ta över sina föräldrars gård, måste lösa ut sina syskon och sätter sig då i stor skuld. Tjänstehjon, som vill ta eget, har sällan möjlighet då de saknar säd. Alla kan nu mot låg ränta låna i sockenmagasinet.

Det är alldeles orätt och mot erfarenheten att påstå att hemmansbrukare själva kan förvara sin överblivna säd. Det kan bara den sparsamme och de är inte många. De flesta säljer sin säd eller bränner brännvin och hemfaller åt dryckenskap.

Om de sätter in sitt överflöd i magasinet lyser det dem inte i ögonen. Spannmålspriserna kan hållas någorlunda medelmåttiga och jämna.

Olyckor händer beklagligen ofta. Spannmålsförrådet kan läggas i aska, frost, mask och skadeinsekter, översvämningar och torka ställer till elände. Ingen kan försäkra sig för detta men då inträder nyttan av magasinsinrättningar, som kan lindra nöden.

Det vore önskvärt att bygga fattighus för de sämst ställda. Detta skulle kunna ske med hjälp av räntor till fattigmagasinet.

Fattiga kringstrykande barn skulle kunna ges hem och kristlig uppfostran om billig ersättning gavs ur magasinsfonden.

För att sysselsätta fattighjon och kvinnfolk skulle kassan köpa lin, hampa och ull och låta dem spinna. De skulle då något bidraga till sitt livsuppehälle.

Vidare skulle kassan kunna köpa böcker till barns undervisning, betala läsemästare, anskaffa mediciner till sjuka och betala platser på lasarett för dem som angripits av den vanliga veneriska sjukan.

Till så många nyttiga ändamål kanske inte fattigkassan räcker men man kunde dela kyrko- och fattigkassan i två delar åtminstone de år då kyrkan inte har stora reparationer på gång.

Jag kan inte garantera att magasinskassorna skulle vara tillräckliga under tider när missväxt uppträder flera år å rad, men de flesta år borde de räcka och man skulle slippa låna ur statens kassor. Överhetens tunga omsorg i nödtider skulle lindras och härjande farsoter förorsakade av hunger och otärig spis förekommas. Hela rikets flor och tillväxt befrämjas.

----------------------------
 
2128En lätt och enkel metod att finna vatten i nästan alla belägenheterAnonym
1810, maj-juni

EN LÄTT OCH ENKEL METHOD ATT FINNA WATTEN NÄSTAN I ALLA BELÄGENHETER.

Marken öppnas lodrätt med en jordborr. I öppningen sättes ett rör av trä. Borrningen fortsätter djupare och rören drives ned till dess vatten påträffas. Det beror på läget om man får en springkälla eller en brunn. Ligger vattenförrådet högre än markens yta springer vattnet upp i en källa. Ligger det lägre kan det inte stiga och man får en brunn.

Brunnar öppnade på detta sättet ger ymnigare vatten än grävda brunnar. Gräver man en brunn avslutas arbetet så fort vatten visar sig och brunnar sinar ofta vid torra somrar. Man kan hjälpa upp en sådan brunn genom att borra i botten och sätta i rör.

Så snart en brunn blivit förorenad skall den tömmas och rensas och sedan borras till ett lägre vattenlager. Röret hindrar nu gemenskap med det övre lagret och med hjälp av pumpen, som blir en fortsättning på röret får man upp vattnet rent och ofördärvat.

----------------------------
 
2129Anmärkningar angående väderleken för april och maj 1810Patriotiska Sällskapet
----------------------------