| 2041 | Underrättelse om mullvadar och säkraste medlet till deras utrotande | Dralet |
| 1807, maj-juni UNDERRRÄTTELSE OM MULLWADAR OCH SÄKRASTE MEDLET TILL DERAS UTROTANDE, AF HERR DRALET Mullvaden eller surken, sorken, gör stor skada, då de gräver gångar i jorden och förstör alla rötter och plantor, som kommer i deras väg. Dessutom skyfflar de upp jorden i högar, som är till hinders, när man slår med lie. I Frankrike, där man lägger upp vallar för att undvika översvämningar, gräver mullvadarna sig igenom och saboterar hela vallen. Någon nytta med honom är att man kan använda hans mörka skinn till foder i kläder. Många olika medel har använts för att utrota dem, snaror, fällor och skjutvapen. Det bästa görs dock med hacka och spade. Vid en färsk hög gör man ett hål och ropar in i hålet. Då hör man djuret röra sig i gången och kan gräva fram det. Skulle det lyckas försvinna ned i jorden kan man ösa vatten i gropen. Finns flera mullvadar inom samma område är det bäst att försöka fånga alla vid samma tillfälle. Beskrivning av mullvadsfällor. Förgiftad åtel används ibland. Man kokar genomborrade rötter i stark lut eller odört. Ett annat sätt att bli av med mullvadarna är att elda vid ingången och täppa till alla andra utgångar. Skall man skjuta djuren, måste bössan placeras så lågt att krutröken kväver djuret om man missar skottet. Att breda ut illaluktande ämnen i trädgården kan skydda mot dessa envisa inkräktare. | ||
| ---------------------------- | ||
| 2042 | Anmärkningar angående väderleken för april och maj 1807 | Patriotiska Sällskapet |
| ---------------------------- | ||
| 2043 | Om sätt att binda halmtak lika med rör | Hellstedt, J M |
| 1807, juli-aug OM SÄTTET ATT BINDA HALMTAK LIKA MED TAK AF RÖR I Hushålls-Journalen jan-febr 1807 talas om skogsbesparing och hur man kan binda halm på taken liksom man binder rör. Man kammar halmen för att få den längsta och binder i små kärvar, så stora man önskar ha taket tjockt. Kärvarna stöds mot en bräda och fästs med björkvidjor eller granrötter med en speciell bindning. När första varvet är klart lägger man nästa och låter halmen skjuta över minst 1/4 aln över det första varvet. En annan bra vidja är den tyska korgpilen, som med lätthet odlas, genom att man sätter kvistar i sidlänt jord. När taket är färdigt borde det strykas med vitriol, tjära eller rödfärg blandat med rågmjöl. Detta tak blir starkare och mer varaktigt än tegel. | ||
| ---------------------------- | ||
| 2044 | Om vickerodling på trädesjord | Gripenstedt, Jacob Er |
| 1807, juli-aug OM WICKER-ODLING AF TRÄDES-JORD På jord som inte kunnat gödslas förfars på följande sätt. Mycket halm lämnas och plöjes djupt på hösten och körs med trästock på våren innan vickern sås. När växten blommar är det tid att skörda och lämna hög stubb. Höet utbredes och när det sätts på hässjorna skall plöjningen ske omedelbart. Låt vila 6-10 dagar innan nästa körning. Vitkål och rovor bör minst kultiveras, medan morötter skall sättas i svartmylla. Kålrötter, potatis och sockerrovor s.k. vitbetor är förträffliga för ladugården. Härmed har jag velat visa att trädesåkern är nyttig särskilt till ladugårdens förbättrande. Jag har i 12 år arbetat efter grundläran: Den som odlar Svea jord, han öker Svea land och makt. | ||
| ---------------------------- | ||
| 2046 | Utdrag ur ett brev från Gästrikland den 10 juli 1807 | Anonym |
| 1807, juli-aug UTDRAG AF ETT BREF IFRÅN GESTRIKELAND DEN 10 JULII 1807 Råg och korn ser ut att bli fina. Man har här i trakten börjat så vit havre, som blandas med råg och blir ett gott tillskott till födan, då annan säd är dyr. De som har gödsel har lyckats med olika planteringar på trädesåkern. Många nyodlingar har gjorts, dock finns fortfarande stora områden som borde odlas upp. Istället för att med dryga kostnader lösa ut sig ur arv, får söner och mågar uppodla nya torp. Ängsskötseln är eftersatt. Ockelbo har god boskapsskötsel och därifrån säljs mycket smör. I socknarna som gränsa till havet idkas strömmingsfiske. Åsunda socken har täljstensbrott, där kvarnstenar huggas. Torsåkers socken njuter bergsprivilegier och är uppfylld av berg och järngruvor. Flera svåra sjukdomar har grasserat i vinter och vår. Vid pingsttid insjuknade många i Rheumatismus acutus. Flera läkare finns i Gävle och vid de stora järnbruken. Allmogen vill sällan kosta på läkemedel och en del tror fortfarande på vidskepelse och läsning. Flera vallfärdar till Svinnegarnskällan vid Enköping för att få bot. Där inbillar man sig bli frisk om man dricker hela kannor vatten ur källan på aftonen före trefaldighetssöndagen. För att minska resan har samma underbara kraft tillägnats närbelägnare mineralkällor. Vid smittsamma farsoter borde gratis medicin ges till alla. | ||
| ---------------------------- | ||
| 2047 | Förteckning över Kungl. Patriotiska Sällskapets boksamling | Patriotiska Sällskapet |
| 1807, juli-aug FÖRTECKNING PÅ KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS BOKSAMLING IN OCTAVO 11 band | ||
| ---------------------------- | ||
| 2048 | Hedersbelöningar utdelade av Patriotiska Sällskapet | Patriotiska Sällskapet |
| 1807, juli-aug HEDERS-BELÖNINGAR, UTDELTE AF KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET För odling och stenbyggnad, lång och trogen tjänst. | ||
| ---------------------------- | ||
| 2049 | Anmärkningar angående väderleken för juni och juli 1807 | Patriotiska Sällskapet |
| ---------------------------- | ||
| 2050 | Om trähusbyggnaders anstrykning med ljusa färger | Schweder, Sylvander |
| 1807, sept-okt OM TRÄHUS-BYGGNADERS ANSTRYKNING MED LIUSA FÄRGER. De egenskaper man fordrar av en god färg är: att den skall vara behaglig för ögat, oföränderlig, häftande, täckande, billig och bevara träet från röta. Färgens häftande beror på klisterämne, järnhalt, kalkblandning, färgens finhet, anstrykningens tjocklek och träytans grovlek. Användbara klisterämnen: lim, mjöl, olja och mjölk. Av lim och mjöl, som vanligast används torde mjölet vara det bästa och billigaste. Det är inte säkert att den olja man av vana blandar i har någon verklig nytta. En fransk kemist Cadet de Vaux har funnit att mjölk är användbar som fernissa. Professor Lampadius i Freyberg har undersökt föreningen av kalk och äggvita, i tillstånd av ost. Denna förening har tidigare varit känd som ett kitt att laga porslin och glas med, men genom tillsats av fint kvartsmjöl har han gjort den brukbar även såsom färganstrykning. Varning för att slå krita, kalk och viktril i färgen. Denna avhandling tar endast upp inhemska färger, såsom rödfärg, gulockra och grönjord. Därtill kan läggas alunslam och blålera. Bergrådet Rinman har funnit särskilt blåleran tjänlig till färganstrykning. Av myrmalm från Kvarsebo i Östergötland har man bränt en brun färg som kan uppfylla vårt behov av umbra. Skada blott att hela upptäckten trots uppmuntran av Patriotiska sällskapet kommit i förgätenhet. De färger, som är så dyra, att man inte kan nyttja dem till vidsträckta ytor, men väl till ornament är gula (Mengel och Räuschgelb). Den röda färgen Colcotharn, vilken säljs under namn av brunrot och ger vackra både allvarsamma som glada nyanser. Den gröna färgen mineralrönt, Schelesgrönt och Braunscheeigergrönt tillreds också i Sverige. Av blå färg finns endast berlinerblått, som inte finns i tillräcklig mängd i Sverige. Litet har hittats i Vemmenhög i Skåne men torde inte vara något att hoppas på. Nu följer 15 kompositioner, alltså färgrecept. En viktig omständighet är att hindra träet från röta. Ännu vet man inte vilken färg som är den bästa. Det är viktigt att färganstrykning sker med het färgsoppa, som lättare tränger in i träet. Om färgborstarna, som man har, gjordes större skulle anstrykningen bli jämnare och dessutom gå fortare. Man skall inte blanda mer färg än som går åt, ty den försämras om den blir gammal. Att färgsoppan ständigt skall omröras och att man målar på uppehållsdagar känner alla rödmålare till. | ||
| ---------------------------- | ||