1977	Om gotländska kalkbränningen	Billberg, G J
1805, mars-april OM GOTTLÄNDSKA KALKBRÄNNINGEN, BESKRIFNING INSÄND TIL KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET. Jag har under vistande på olika orter i Sverige, där kalkbränning pågått, sett att denna inte varit lika effektiv som den på Gotland. Då det är en medborgares första plikt att gagna fäderneslandet med upplysningar som vidgar välståndet, vill jag här beskriva kalkbränningen som den sker på Gotland. Beskrivning och ritning av ugnen. Beskrivning hur kalkstenen insättes i ugnen och själva bränningen. Intyg om ugnens förträfflighet lämnas av Carl N. Fåhreus och Joh. Eneqvist. Utdrag av ett yttrande över föregående beskrivning av P. Bernh. Berndes. Han anser att Billgren inte talat om kalkens lästring och kommer med en beskrivning av detta.
----------------------------
1978	Om allmogens eldstäder på Gotland	Bennet, Stephan
1805, mars-april OM ALLMOGENS ELDSTÄDER PÅ GOTTLAND. Trots klimatets hårdhet och öns utsatta läge i Östersjön är bostäderna på Gotland närmast som lider. Det är kallrum med enkla brädgolv utan mullbänkar eller fyllning, spisar utan spjäll som slukar bränsle. Man kan undra över, varför gotlänningarna inte tagit efter fastlandets sätt att bygga, men orsaken torde vara den mängd och lätthet att få kalksten som finns på ön. Däremot saknas lera att göra tegel av. Kalkstenen utdunstar vid upphettning ett slags kalkos, som måste ut ur spisen så snart som möjligt, alltså kan man inte använda sig av spjäll. Det var således inte underligt att befolkningen reste sig mot landhövdingen Segerbaden, då han mot vite förordnade att spisar skulle förses med spjäll. Det finns 8000 rökar på ön och de gör slut på 96000 famnar ved om året. Hela kalkbränningen tar bara 60000 famnar ved. Om man lyckades med andra spisar som sparade 1/3 av bränslet kunde man utöka bränningen till det dubbla. Kalkbränningen är nu inskränkt till vissa bränningar per ugn för att spara skogen, men det är inte bränningen som är problemet med den enorma bränslebristen. Gotlänningarna är förpliktade att efterleva de författningar som rikets ständer föreskriva den svenska allmogen nämligen: fyllning under golven och på mellantaken samt eldstäder med spjäll. Nödvändigt är då att få lätt tillgång på gott murtegel från fasta landet.
----------------------------
1979	Tankar om åkerjordens förbättrande	Darelli, Isac af
1805, mars-april TANKAR OM ÅKERJORDS FÖRBÄTTRANDE. Man kan nästan inte föra för mycket lera på sandjorden, bara den fått ligga öppen en vinter. Resultatet blir bättre om man blandar sanden med kolstybb, spånor, sågspån, torv, skogsmossa, myrstackar och svartmylla. För en och samma växt finner man olika jordarter lika tjänliga beroende av väderlek. Vid torka är sand inte bra medan leran klarar sig bättre. Jag gjorde försök att gro korn på en tallrik och sedan flytta ut dem på en brädlapp, som ställdes på en sten. Hela tiden vattnades med gödselvatten och säden växte i det stendamm som fanns på platsen.
----------------------------
1980	Anmärkningar angående väderleken för februari och mars 1805	Patriotiska Sällskapet

----------------------------
1981	Om uppmuntran av lin och hampkultur	Bagge, P P
1805, maj-juni OM UPMUMTRAN AF LIN- OCH HAMP-KULTUR. Inledningen handlar om den fria företagsamhetens välsignelse. Rötning och kloftning är det svåraste vid beredning av lin och hampa. Torkningen som ibland lett till eldsvådor är ett handarbete som tager bort vinsten. Därför skulle en premie till den inom varje härad som berett mest garn utbetalas. Dessa arbetsplatser borde vara befriade från skatt minst 20 år. Det vore också önskvärt att en ritning på ett kloftningsverk anskaffades för att underlätta detta led i arbetet. Det finns i England och man kan producera mycket mera än när arbetet görs för hand. Om man kunde övertala någon skotte eller engelsman att flytta till Sverige och vara förläggare och inrätta verkstäder, så vore det ett säkert sätt att upplysa och uppmuntra de inrikes. Liksom stapelstäderna är ålagda att hålla vissa partier salt, skulle uppstäderna åläggas att hålla lin- och hampfrö. De håller sin fröighet i flera år om de förvaras torrt och råttfritt, så någon förlust borde inte befaras.
----------------------------
1982	Beskrivning på en avvägningskäpp eller nivelleringssinstrument och dess användning	Åkerén, O
1805, maj-juni BESKRIFNING PÅ EN AFWÄGNINGS-KÄPP ELLER ET NIWELLERINGS-INSTRUMENT, MED DESS ANWÄNDANDE. AF ÅKERRÉN. Ritningen föreställer en avvägningskäpp egentligen för arroseringars verkställande, vilka jag ansett vara av nytta för lantbruket men svåra att åstadkomma. Baron Wredes på Penningby i Uppland sätt att artificiellt vattna sin mark med trärännor är alltför kostsam och vidlyftig. Ett enklare sätt vore att låta vattnet rinna i en plogfåra av sig självt. Då behövs ett avvägningsinstrument. Även vid upptagning och utdikning kan lantbrukaren lära känna sitt fält med dess sluttningar, höjder och dälder. Även vid byggning, som kräver räta vinklar fungerar den.
----------------------------
1983	Underrättelse om reveteringstegel	Berendes, P B
1805, maj-juni UNDERRÄTTELSE OM REVETERINGS-TEGEL. I England har kommit i bruk ett tegel kallat bricktiles som sättes utanpå korsvirkeshus. Det ser då ut som ett stenhus och skyddar trävirket från röta och eldsvåda. Ritning och beskrivning. Priset är samma som på vanligt taktegel. Reveteringsteglet spikas på träbeklädnad och hopfogas med kalkbruk.
----------------------------
1984	Några strödda anmärkningar angående arrenden	Anonym
1805, maj-juni NÅGRE STRÖDDE TANKAR RÖRANDE ARRENDEN AF LANDTBRUK, SOM KUNNA FÖRANLEDA TIL NOGARE EFTERSINNANDE OCH DEREFTER TIL STADGANDE AF NYTTIGA PRINCIPER WID ARRENDEN. Huvudändamålet vid arrende måste vara att politiskt öka landets produkt och folkmängd samt att privat vinna en större och jämt behållen årlig inkomst. Arrendatorn skall lämnas frihet i bruk och begagnande så länge han inte försämrar egendomen. Arrendetiden bör var så lång som 25 till 40 år så att arrendator hinner dra nytta av sitt arbete och sin kostnad. Arrendeavgiften bör betalas i säd då dess värde är säkrare än penningens. Man bör inte belasta honom med grannlåt och flera hus än han behöver. Han bör göra sådana förbättringar som först han själv och sedan efterkommande har nytta av. T.ex. stenmurar om sten finnes och hushålls-, träd- och köksträdgårdar. Alla kontraktsvillkoren skall vara författade klart och tydligt så att inga missförstånd kan förekomma. Principerna bör vara flexibla då omständigheterna vid de olika gårdarna skiljer sig mycket. Arrendatorn skall vara försäkrad att inga nya pålagor drabbar honom. De falla endast på ägaren. Arrendesäden bör levereras inom en mil och på vintern under flera dagar, då yrsnö kan hindra leverans en bestämd dag. Arrenderättigheten för de utsatta åren bör vara arrendatorns egendom och kan ärvas eller överlåtas till en annan välfrejdad man. För att undvika att arrendatorn de sista åren suger ut jorden har i England införts en punkt i arrendekontrakten, som talar om hur stor del av jorden som de sista åren skall vara i öppet bruk. Den kloke och upplyste åsyftar det i längden bästa; blott den okloke låter förleda sig av det temporära.
----------------------------
1985	Årsväxt och väderleken i södra Halland	Sefström, E
1805, maj-juni BREF OM ÅRSWÄXT OCH WÄDERLEK I SÖDRA HALLAND. Vintern lång och kall. Isen låg djupt i jorden, som skadade insekter och maskars ägg samt blomsterrötter. Kall vår med frost sent i maj. Trädgårdsväxterna är utgångna, men bär och fruktträd visar mycket blom. I oktober fångades en valfisk av släktet Delphinus Orca som sökt lugn under de ostliga stormarna. Hemmansborna dödade och styckade honom. Han torde varit 12 alnar lång. På samma ställe fångades i garn Delphinus Phocaeha eller marsvinet. De voro unga och gåvo mycket tran.
----------------------------