1834Vädertabell observerad i Elfdals härad och Råda socken i VärmlandGeijer, Carl Fredric
1800, nov-dec

VÄDERLEKEN OBSERVERAD I ELFDALS HÄRAD OCH RÅDA SOCKEN I VÄRMLAND

VÄDEROBSERVATIONER VARJE MÅNAD 1794-1799.

----------------------------
 
1835Anmärkningar angående väderleken för oktober och november 1800Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
1836Anledning till kännedom om engelska lanthushållningenAnonym
1801, jan-febr

ANLEDNING TIL NÄRMARE KÄNNEDOM OM ENGELSKA LANDTHUSHÅLLNINGEN, HEMTAD UR DE NYASTE OCH TILLFÖRLITLIGASTE BERÄTTELSER DEROM.

I Södra Wiltshire används inte längre oxar som tidigare. Dock är det förmånligt med oxdrift, då de trampa till fårbetet på lämpligt sätt.

Såningstiden är sen i området. Man sår ganska tätt och vill gärna ha utsäde från andra trakter.

Veteskörden sker tidigt och införes ibland så snart den är skuren. Detta förhindrar att det blir ogräs i säden.

Korn och havre skördas med lie.

Arbetslönerna är låga i Wiltshire och ju längre från städerna desto lägre blir de.

Höbärgningen hanteras dåligt.

Vid sädesskörden räcker inte det egna folket till utan man måste leja arbetskraft.

Svedjandet anses vara arbetsbesparande på nya områden, men skadligt på redan odlad mark.

Sädesladorna byggs av trä. Sten och tegel används till grund. För att inte råttor skall komma in läggs en flint- eller kolstybbsbädd under byggnaden. Ett bättre sätt anses vara att bygga på pelare, så att kattor och hundar kan komma åt. Som sten och kalk är dyra, används ortens kritaktiga lera blandad med halm till murar.

Arrendetiden är numera ofta 12 år. Detta passar till omloppsbruket med 3 eller 4 skiften. Byggnaderna repareras på ägarens kostnad utom tak och fönsterglas, som betalas av brukaren.

Åbon är skyldig att följa den stadga, som finns uppsatt i städjan t.ex. antal får och att använda gödseln på hemmanets mark.

Norra delen av Wilts lämpar sig bäst till boskapsskötsel och har en betydande osttillverkning.

Koslaget är känt under namn North-country cows, men även det Dewonshirska finns.

Oxar och får födas till avsalu. Just ingen säd brukas till detta utan de födas med ångkokt potatis blandad med hackelse.

Åkerbruket drives i 6 skiften vilket inte anses som det bästa, då tillräcklig gödsel saknas.

Till gödning används märgel. Boskapens spillning läggs i högar på åkern och spridas i juli och augusti. Aska från såpsjuderier, kalk blandat med mull används vid vissa orter med fördel.

Dikena är oftast täckta. Då tillgången på sten är god läggs flata stenar i botten på diket. Stenar ställs lodrätt efter väggarna och diket täcks med sten. Ibland borras hål lodrätt i marken med 3 tums borr.

----------------------------
 
1837Beskrivning av åtskilliga sätt att göra ost som i berömda utländska orterAnonym
1801, jan-febr

BESKRIFNING OM ÅTSKILLIGA SÄTT AT GÖRA OST, BRUKELIGA PÅ WISSA SÄRSKILDA DERFÖR BERÖMDA UTLÄNDSKA ORTER.

Gloucesterosten bereds av spenvarm mjölk, som löpnar lätt. Om man blandar morgon- och aftonmjölk är faran att man får sot och aska i blandningen, när den värms. Skulle man någon gång använda äldre mjölk, bör man i ärlighetens namn märka den.

Bönderna tror att möglet, som uppstår är skadligt och tvättar hela tiden bort det. Men möglet mognar osten och orsakar ingen skada om man vänder osten och eventuellt torkar den med en torr flanellapp. Många föredrar mörk ost. Då blandar man t.ex. ringblomma i mjölken.

Utan god löpe ingen bra ost. Man tar en fullkomligt färsk kalvmage och gör en blandning av vatten, salt, blommor och blad av törnbusken, kanel, muskot, nejlika som får koka till 3/4 återstår. Detta slås över kalvmagen, när det är spenvarmt och får stå ett par dagar. Saften silas ifrån och kalvmagen läggs i en tättslutande glasburk. På detta vis kan man bibehålla den god ett år.

Stiltonosten är den mest ansedda engelska osten och kallas engelsk parmesan. Den är dyr. Den tillreds av morgonmjölk och aftongrädde, som vispas med källvatten av något högre temperatur. Däri blandas löpmassan och när ystningen skett sönderrör man ostklimparna till duväggs storlek. Lägges i press ett par timmar.

Under tiden kokar man och skummar vasslan och osten lägges i en halv timma. Lägges i formen och pressas. Med linneremsor lindar man sidorna av osten och den ställs på en hylla av ek (viktigt).

Denna ost är så fet att den efter ett år kan bredas med kniv som smör. Skulle den torka gröper man ett hål underifrån och fyller med sött vin. Man täpper igen hålet och det fylls ut av ostmassa. Ger god smak.

I Schweiziska alperna är gräset aromrikt och mjölken blir fet och gör den schweiziska osten känd. Gryerska är den bästa. Berner- och Urserosten är andra kända märken.

Den franska Brieosten är omtyckt. Den packas i korgar, som hängs på väggen för att torka. Efter ett par dagar uppstår ett slags klibbigt mögel, som noga avtorkas innan osten saltas. De måste förtäras följande vinter. Om de torkar läggs de i kokt hö- och havrehalm. Om maskar inställer sig gnides osten med ättika.

Auverynerosten görs av massa som fått jäsa. Den blir storpipig.

Bresserosten får ett mjöl på ytan, som skrapas bort. Denna ans behövs i 7-8 månader.

----------------------------
 
1838Nyttan av alunslam vid husbyggnader, medelst anstrykning som bevarar dem mot röta och eldSeyerling, C Fr
1801, jan-febr

NYTTAN AF ALUN-SLAM WID HUS-BYGGNADER, AT, MEDELST ANSTRYKNING, BEWARA DEM MOT RÖTA OCH ELD.

Slam kallas de kalk- och lerpartiklar, som vid bränning i alunverk återstår som ett gulgrönt pulver. Om detta slam prepareras får man rödfärg. Eftersom detta slam innehåller viktriol och alunsalter, som bevarar byggnader för röta och också i det längsta emotstår eld, skulle man med ett enklare förfaringssätt vinna samma effekt som vid den dyrare rödfärgningen.

----------------------------
 
1839Försök att gulfärga trähus med mindre kostnad än Patriotiska Sällskapets beskrivning 1778Anonym
1801, jan-febr

FÖRSÖK AT GULFÄRGA TRÄHUS MED LINDRIGARE KOSTNAD, ÄN KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPETS HUSHÅLLNINGS-JOURNAL FÖR FEBRUARI 1778 FÖRESKRIFWER.

En fernissa kokas och blandas med gulockra. Det ger en billig och vacker färg särskilt på lite håll.

----------------------------
 
1840Utsatt fråga till besvarande mot belöningPatriotiska Sällskapet
1801, jan-febr

UTSATT FRÅGA TIL BESWARANDE MOT BELÖNING.

Frågan: Vilket är det förmånligaste sättet att i de orter, där nu hälften av åkerjorden ligger i träde, använda samma trädesjord eller en del därav, till någon avkastning av jordfrukter och foderväxter; och vilka av dessa äro de tjänligaste att i varje särskild jordmån på trädesgärdet plantera eller så?

Priset är 30 dukater.

----------------------------
 
1841Anmärkningar angående väderleken för dec. 1800 och jan. 1801Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
1842Anledning till närmare kännedom om engelska lanthushållningen, hämtad ur de nyaste och tillförlitligaste berättelser däromAnonym
1801, mars-april

ANLEDNING TIL NÄRMARE KÄNNEDOM OM ENGELSKA LANDTHUSHÅLLNINGEN, HEMTAD UR DE NYASTE OCH TILFÖRLITLIGASTE BERÄTTELSER DEROM. OM LANTHUSHÅLLNINGEN I STAFFORDSHIRE.

Grevskapet ligger i hjärtat av England och har 250000 innevånare, åtminstone före kriget. Man har på senare tid minskat hemmansklyvningen och istället lagt samman gårdar. Man sår röd- och vitväppling, renrepe, pimpernell på beständiga åkrar. Särskilt den senare har blivit lyckosam. Ängen förbättras genom dikning, gödsling, bättre fröslag, ängsvattning, och genom att välja boskap, som trampar minst.

Dikningen går till så, att man gräver ett huvuddike och därifrån utgår mindre fåror. Där läggs ljungris i botten och sedan täcks diket med jord. Ibland görs dessa täckta diken med slaget tegel, men de är kostsammare.

Boskapen är oftast långhornig. Den föds väl. Får finns av flera raser. I denna folkrika manufakturprovins går det åt mycket lamm- och fårkött. Tackor köps på hösten, betäcks och lammen dias över sommaren. De slaktas och tackorna säljs sedan. De drabbas av sjukdomar, vattusot, skabb och kringsjuka.

Svinen är ganska små och smalbenta med tunn svål. De föds med överlevor från ladugården, potatis, korn och ärter.

All jord är skiftad, vilket gör dess värde högre, trots all stängsel som går åt. Här kultiveras all slags säd, grönsaker och rotfrukter. Någon cirkulation anses inte nödvändig. Beskrivning av jordmåner och hur de utnyttjas till olika växter.

Bovete odlas mest för att plöjas ned som förberedelse till vanligt vete. Lin och hampa odlas endast i smått. Potatis odlas allmänt till boskapsföda. Kål sås både vår och höst för att finnas till hands året om. Ges till boskapen. Mjölken får inte den obehagliga smak, som rovor ger. Denna obehagliga lukt och smak kan man dock undvika om man lägger salpeter i mjölken. Rotkål odlas i mindre skala, då roten är svår att rengöra från jord.

Såning av säd sker mest för hand. En del brukar maskiner. Stöpning av säden sker i urin eller stark saltlake. Därefter torkas den med osläckt kalk. Det ges nästan inget exempel på sot på säden efter den behandlingen.

Tussilago är ett vanligt ogräs, som kan bekämpas om man harvar på våren när de blomma. Det är viktigt att utrota ogräsfrö, då ett års frö ger sju års rensning.

Åkerbruks- och körredskap är enkla och dubbla plogar med eller utan hjul, såningsmaskiner, drillplogar, vagnar och vältar, sädesharpor och kärror. En del så stora att de dras av sex hästar. Framför plogen används hästar hellre än oxar.

I Staffordshire finns inga lantbrukssällskap. Uppmuntringarna består av goda marknader, egen föda och inbördes tävlan.

Det bästa hushållningsknepet från denna trakt, är att de använder kalk som gödning.

----------------------------