1743	Om en sällsynt fetma och talgfullhet hos en kviga	Bladh, Peter Johan
1798, nov-dec OM EN SÄLLSYNT FETMA OCH TALGFULLHET HOS EN QWIGA. En märklig kviga slaktades om hösten 1796 på Bennviks gård. Hon var av Strömsholmsrasen både på mödernet och fädernet. Hennes myckna talg gav lite vikt, när den skirades. Den var som olja och rann bort. Hon hade diat som kalv och senare götts första året. Därefter fick hon foder som vanligt. Trots att hon släpptes till tjur flera gånger blev hon aldrig med kalv. När hon inte kom i brunst slaktades hon 51/2 år gammal. Hon var fetare än den oxe, som beskrevs i Hushållsjournalen 1776.
----------------------------
1744	Hur blekingeborna sköta sitt åkerbruk	Anonym
1798, nov-dec HURU BLEKINGEBOERNE SKÖTA SIT ÅKERBRUK. På lera gödslas i stubben och sås sedan. Därefter skjuter man med åder fåror 2 alnar från varandra. Sedan krattas jorden jämn. Rågen ruttnar om den sås för djupt, medan kornet ger rik gröda om det sås djupt. Tiden för vinterrågens sådd varierar från slutet av augusti till jul. Till vårsädet ärjas jorden på hösten och ligger oharvad till våren. På våren ärjes jorden flera gånger. Första gången kallas det rista, andra gången tvära och tredje gången mylla. Jorden blir bördig i den mån man arbetar den. Ärter och vårråg, liksom vicker och råg nyttjas till bröd. Även bönor används till bröd. Ett slags blandsäd av korn och bovete nyttjas till gryn och matberedningsmjöl och kallas cumring. Beskrivning av såtider, som dock kan variera. Blekingebonden använder ej så många dragare som skåningen. Höet körs i vagn med korg, som kallas reshäck eller höryss. I skogsbygden läggs de i små lador och körs hem på vintern.
----------------------------
1745	Om nyttjande av mullbärsträd vid färgerier	Anonym
1798, nov-dec OM NYTTJANDE AF MULLBÄRSTRÄ WID FÄRGERIER. Olika försök att färga kläde redovisas. Alla innehåller mullbärsträdsbark. Beroende på olika tillsatser eller tygets förberedelse ges många färger.
----------------------------
1746	Brev angående årsväxt och plantering av varjehanda växter i Halland	Sefström, E
1798, nov-dec BREF ANGÅENDE ÅRSWÄXTEN OCH PLANTERING AF HWARJEHANDA WÄXTER I HALLAND. Årsväxten god. Korn och havre ymnig. Ärterna mindre givande, då fåglarna ätit upp dem. Potatisskörden god. Majs har artat sig väl. Den var planterad i trädgård. Yams, som planteras ymnigt i Indien och är många människors viktigaste föda har på försök planterats i trädgården. Eftersom de växa i världens hetaste zoner skulle det väl finnas ringa hopp att de skulle trivas i Sverige. Men då jordärtskockorna, som kommer från Syd-Amerika kan stå ute över våra vintrar kan man hoppas även på yamsroten. Den går inte i frö, men ger rikliga rötter, som man kan föröka den med. Den tål liksom potatisen och jordärtskockorna att planteras i bitar. Har odlat ingefära i kruka, men då den fordrar hett klimat kan den knappast odlas på kalljord. Medsänder frön av Abrus praecatorius eller Glycine abrus, vilka de svarta fruntimren trä till halsband. Deras högröda färg och svarta prickar göra dem åtminstone prålande. Mirabilis longiflora har givit rikligt med blommor. De vita blommorna står bara en dag. Blomfodret, som gömmer fröet, har en lukt som kattkiss. Naturens hushållning för att bevara fröet från insekter. God och väl mogen frukt och bär. Stor mängd av sparvar har hållit insekterna i schack. Er. Sefström
----------------------------
1747	Brev angående årsväxt och sädespriser i Åbo län	Hellenius, Carl N
1798, nov-dec BREF ANGÅENDE ÅRSWÄXT OCH SÄDESPRISER I ÅBO LÄN. Dålig skörd. Mycket beroende på angrepp av slemmasken. Snö på ofrusen mark och svår torka förstörde mycket. Sädespriset högt.
----------------------------
1748	Anmärkningar angående väderleken för oktober och november 1798	Patriotiska Sällskapet

----------------------------
1749	Försök att förbättra sättet att vattna boskap vid källor vintertid	Littmark, Jonas
1799, jan-febr FÖRSÖK AT FÖRBÄTTRA DET WANLIGA SÄTTET AT WATTNA BOSKAP WID KÄLLOR WINTERTIDEN, AF JONAS LITTMARK, BERGS-INGENIÖR. Olägenheterna med vattning av boskapen vid källan vintertid är många. Arbetet, som är det svåraste för en piga, blir ofta inte väl utfört. När kölden biter och blåst och yrväder råder segrar egenkärleken över den svaga böjelsen att fullgöra sin plikt. Boskapen får inte nog med vatten. De vill då inte äta det torra fodret, men gör det med sin andedräkt odugligt. Dessutom måste hoarna stjälpas varje gång de används, så att det blir färskt vatten, när de fylls på. Då bildas svallis, där korna kan halka omkull och i värsta fall hamna i källan. Kornas träck trampas omkring och blir vid lenväder en bottenlös sörja, som följer med in i köket vid vattenhämtning. Vattnet är också så kallt att djuren inte kan dricka tillräckligt. Här redovisas försök som gjorts för att förbättra med ritning och tabeller.
----------------------------
1750	Avhandling om vassen	Anonym
1799, jan-febr AFHANDLING OM WASSEN. (ARUNDO PHRAGMITES). Vassen föres av örtekännare till rörsläktet. De igenkännes genom att blommorna alltid nedtill är omgivna av ludd eller ull. 4 arter är för närvarande upptäckta, nämligen bergröret (Arundos Epigejos), grenröret (Ar. Calamagrostis), sandröret (Ar. Arenaria) och strandröret (Arundo Phragmites). De ha olika namn på olika platser t.ex. vass, rasa, skärvass, bladvass, rör och i Finland ruosko och rahilas. Växer allmänt i Finland vid stränder av havsvikar och åar och insjöar. Påträffas även på åkrar, som ligger nära sjöar. Blomningen sker i augusti och det ludna blomfodret faller i vattnet och gror i gyttjan. Vassen håller stränderna fasta och bildar ett utmärkt skydd för fiskar och fåglar. Vass är begärligt för boskapen och mycket mjölkökande. Kan ej ges till kor innan de kalvat, då de inte klarar den myckna mjölken. Vassen får inte ges till boskapen, när vippan torkat och blivit ullig. Då fastnar ullen i halsen och ger upphov till stockningar och obotliga sjukdomar. Trots att vassen växer i vatten, drabbas den vid svår torka. Den angrips av bladlöss. Om boskapen äter sådan vass pinkar de blod precis som människor, som ätit för mycket spansk fluga. Den, som skördar sådan vass drabbas ofta av huvudvärk och uppkastning. Vass, som angripits av bladlöss, skall läggas i vatten en tid och sköljas noga. Detta skall helst ske i saltvatten, som också gör att vassen blir smakligare för djuren. Vass används, som råghalm att täcka tak med. Den bör ha växt på hård botten och blivit gles och hård. Bra mattor till att täcka drivbänkar och skärmar görs av vass. När man gipsar tak och väggar är mattor av vass ett bra underlag. De spikas fast. I väverierna används vass till spolstickor. Artilleriet använder vassrör till brandrör. Blomvippan används av den fattiga delen av nationen till stoppning av kuddar och madrasser. Vippan tas innan fröna mognar, annars äter råttorna sönder kudden för att nå de begärliga fröna. De t.o.m. reder sig bo mitt i maten. Omogna vippor ger grön färg på ylle betat med alun. Vipporna används som dammvippor på möbler och andra dyrare husgeråd. Rötterna användes tidigare som medicin. De ansågs öppnande och fördelande. Nu finns andra verksammare medel. Då vassen tjänar så många nyttiga ting bör man se till att återplantera på ställen där boskapen trampat ned för mycket. Detta sker genom att man försiktigt tar rotskott eller bakar in frön i lerkakor, som trampas ned i gyttjan.
----------------------------
1751	Om åkdons förbättring	Anonym
1799, jan-febr OM ÅKEDONS FÖRBÄTTRING. Alla slags åkdon bör ha framhjulen mindre än bakhjulen, då tyngden läggs på bakhjulen. En lång vagn är lättare att dra än en kort. Det är också bekvämare att åka i en lång vagn, då stötarna blir mindre. Lasten skall läggas baktill i vagnen. Dragarna skall vara så långt ifrån tyngden som möjligt.
----------------------------