| 1736 | Anmärkningar angående väderleken för juni och juli 1798 | Patriotiska Sällskapet |
| ---------------------------- | ||
| 1737 | Hur införskriven stor boskap blivit skött, och trivts på Bennviks gård i Finland | Bladh, Peter Johan |
| 1798, sept-okt BERÄTTELSE HURU UTIFRÅN INFÖRSKRIFWEN STOR BOSKAP BLIFWIT SKÖTT, OCH HURU DEN WELAT TRIFWAS PÅ BENN-WIKS GÅRD I FINNLAND. Boskapsskötseln, som är den äldsta och viktigaste delen av lanthushållningen, är den mest vanvårdade av våra näringar. Människor kan överleva under lång tid med ett minimum av föda. Det kan vara bra att känna till, så att man inte ger upp i förtid, om man hamnar i en svår belägenhet. Dock blir människorna så undernärda att de inte duger något till och sjukdomar och olyckor följer i spåren. På samma sätt blir det med djuren. Om de får undermålig näring ger de ingen avkastning. Det är vår skyldighet att som kungar på jorden ta hand om våra slavar. Även om de bara är några tama kreatur. Djurens vantrivsel beror på den vanskötsel de utsätts för. Kalven, som skall gödas tages från modern. Tjurkalven rövas strax i ungdomen fortplantningsförmågan och får vänjes vid oket och livslång undernäring. Hondjurens umgänge med det andra könet bestäms av ägarens fördel. Kalvningen skall passa husbondens planer, annars pliktar kon med livet. 1785 mottog jag detta hemman och upptäckte att korna hade ganska gott hull. Det påstods bero på gott sommarbete. Men en lejd ladugårdspiga, såg till att korna fick hö på vintern. Hon visste att bonden hade råd och var van att köpa hö. Det fanns lite åker i förhållande till ängen och all halmen gick till häststallet. Jag förbättrade ängen och gjorde åkern till linda. All gödsel, som inte behövdes i köksträdgården lades på ängen. Hagarna närmast gården nyttjas till att ha de djur i, som behöver särskild tillsyn. Mjölkkorna kan släppas där en stund om vädret är otjänligt. De längre bort belägna hagarna nyttjas av hästarna. Hagarna ger två gånger i månaden foder åt 20 stora kor under en dag. Under fjorton dagar får ingen betning ske. Djuren har tillgång till salt, sjövatten, sol- och regnskydd. Djuren släpps inte ut förrän runt 5 juni, vilket är senare än grannarna gör. Näringen på gräset avtar redan i augusti och i oktober är sommarbetet helt slut. Då släpps korna ut en liten stund mitt på dagen för att få luft och ögonfägnad. Sedan stängs de in i sin åtta månaders vinterboning. Från oktober leva de på vinterförrådet. Trots det är de varje år magrare om höstarna än om vårarna. Förslag att hålla boskapen inomhus hela året är inte fel. Dock uppstår på de flesta ställen svårigheter därvid. Vinterfödan består av rent hårdvallshö 3-5 gånger om dagen. Därtill mäsk efter hushållets bryggning. Mjöl bara om höet är dåligt. Agnar och skuren halm, som legat några timmar i hett saltsjövatten ges varje dag, påstrött med ett par nävar mjöl. Rönnlöv eller hö påslaget med kokhett saltsjövatten ges att dricka. Korna dricker aldrig kallt. Ett par gånger i månaden ges ett par salta strömmingar doppade i tjära. Deras tänder gnides med salt och alun en gång i veckan. Under dem strös sågspån istället för halmboss och de hålls rena genom skrapning. De första åren utgallrade jag de sämsta djuren. Jag köpte de bästa finska mjölkkor, som stod att få. Efter mitt giftermål förkovrades min ladugård till möjligaste höjd här i landet. Efter min hustrus död har tyvärr ladugårdens förkovring förfallit. Det är omöjligt för en husbonde att ha den innersta tillsynen över djuren. 1790 köpte jag från Sverige 3 kor och 1 tjur av Strömsholmska rasen, som är fallna efter för länge sedan införskrivna holländska kor. Genom att tjänstefolket inte mjölkade ur råmjölken 3 gånger om dagen fick kor, som jag köpt från Bremen, mjölkstockning och är förstörda. Bättre lyckades det med 4 kor från Ost-Frisland, som trots lång sjöresa och övervintring i Skåne har klarat sig bra. Följer tabeller på hur mycket varje ko har mjölkat under sju år. Slutsatsen blir att de stora utländska korna mjölkar fyra gånger mer än de små finska. Följer tabell på hur mycket foder de olika korna fått. Jag överlåter till läsaren att bedöma kalkylen över en stor kos kostnad och avkastning. Då mjölkpriset inte stigit, som andra varor blir avkastningen på en vanlig bondgård ingen. Bonden måste ändå hålla djuren för att få mjölk till hushållet och gödsel till åkrarna, men han är sällan medveten om att förtjänsten uteblir. Man bör ej heller överdriva kreaturens bättre underhåll, ty en frossare och drinkare är inget bra arbetshjon. En amma skall ha tillräcklig men tarvlig spis för att ge ymnig och sund mjölk. Mitt intresse för att hålla stora utländska kor har varit att bevisa att det inte är vårt klimat, som är orsaken till våra nödväxta djur. Det har visat sig att man med tålamod och en viss kostnad i början kan förbättra ladugårdshushållningen genom god skötsel. Detta till nytta både för ägaren och fosterbygden. Peter Johan Bladh. | ||
| ---------------------------- | ||
| 1738 | Extrakt ur Edinburgs Magasin | Anonym |
| 1798, sept-okt EXTRACT AF EDINBURGS MAGAZIN, 6:TE TOM. 1795. Produktion av metaller, tråd, vävnader, hampa, lin i olika engelska orter. Manufaktur i Beminster sysselsätter 2000 personer. En pojke kan driva ett spinnhjul för flera spinnare. Där vävs säckar utan söm till mjöl och säd. | ||
| ---------------------------- | ||
| 1739 | Brev av Dr Pruceis från Rom om sättet att göra parmesanost | Patriotiska Sällskapet |
| 1798, sept-okt EXTRACT AF DOCTOR PRYCEIS BREF FRÅN ROM DEN 1 JANUARII 1793. SÄTTET AT GÖRA PERMESAN-OST. Klockan 10 fylldes en kittel med mjölk och sattes över elden. Efter 1 timme, när mjölken var ljummen, men inte blodvarm, blev en kula av yste kramad ned i mjölken. En man från Lodie var känd för den kompositionen. Vid undersökning befanns det dock vara vanlig kalvlöpe blandad med salt och ättika. Förmodligen var det proportionerna löpe-mjölk, som gav resultatet. Efter ännu en timme hade löpet gjort sin verkan och man silade ifrån vasslan. Något av vasslan lämnades kvar och lite saffran hälldes i för att få färg på osten. Ystet togs upp i ett grovt kläde och låg ett par timmar. Sedan packades det i en form och under press ett par timmar. Efter att ha torkat i ett par dagar ströks saltlake på. Detta upprepades under 5-6 veckor. Av vasslan gjordes en magrare ost. Ibland gjordes en tredje ost av samma mjölk. | ||
| ---------------------------- | ||
| 1740 | Anmärkningar angående väderleken för augusti och september 1798 | Patriotiska Sällskapet |
| ---------------------------- | ||
| 1741 | Att införa fyra utlänska tjurkalvar och på 18 år bringa aveln till 50 mjölkande kor | Bladh, Peter Johan |
| 1798, nov-dec FÖRSLAG TILL LÄTTASTE SÄTTET, AT BLOTT GENOM FYRA UTLÄNSKA TJUR-KALFWARS EFTER HANDEN ANSKAFFANDE, UPFÖDANDE OCH NYTTJANDE TIL SLÄGTETS FORTPLANTANDE, INOM 18 ÅR UPBRINGA AFWELN WID EN LADUGÅRD AF 50 MIÖLKANDE KOR TIL SAMMA STORLEK, SOM DEN UTLÄNSKA STAMMEN. Lättaste sättet, att med fyra utländska tjurkalvars uppfödande och nyttjande till släktets fortplantning, inom 18 år uppbringa aveln vid en ladugård med 50 kor till samma storlek, som den utländska stammen. Ett sätt vore att införskriva boskap i tillräckligt antal från utlandet, men det är kostsamt och transporten sjövägen är dyr och skeppare inte alltid intresserade av sådant fraktgods. Att köpa av de få utländska som finns i landet och med omsorg föda dem visar att det inte bara är klimatet, som är orsaken till vår småväxta boskap. Det enfaldiga sätt, som jag tänker presentera vinner både i kostnad och säkerhet, även om man förlorar i tid. 1) En väl hållen tjur kan under tre år från 2½-5½ års ålder betjäna 50 kor. 2) Att hälften av kalvarna blir kvigor och hälften tjurar. 3) Att var femte kalv omkommer av olyckshändelse. 4) Som bas för projektet: att tredje generationen blir lika god som stamfadern. Dessa regler och omständigheter måste iakttagas. Vart tredje år köpes en kalv av bästa härkomst. Den gödes och underhålls ständigt med gräs så länge hans tjänstetid varar. Till stammödrar utväljs de bästa mjölkkor, som är stora, trevliga och felfria. Livkalvarna bör få sin föda ur kons spenar under sin första tid. Kvigan får ej släppas till tjuren förrän hon är 2 1/4 år. Följer noggranna tabeller på projektets genomförande. Innan man startar måste man förvissa sig om att egendomens höbord räcker och att platsen är tjänlig. Man kan inte ha djuren tillsammans med grannar. Tjurens beblandelse med andra kor skämmer hela saken. Det kan inte bestridas att korna får större foster, vilket kan vålla svårigheter om man inte underhåller henne väl. Skulle problem uppstå, måste det finnas folk som kan bemästra dem. Erfarenheten säger att de minsta finska kor, som blivit dräktiga med mina största tjurar inte farit illa varken vid det ena tillfället eller det andra. D. von Schulzenheim på Grönsö ger en mycket positiv recension av artikeln. | ||
| ---------------------------- | ||
| 1742 | Sätt att förekomma att tjurar blir folkilskna | Bladh, Peter Johan |
| 1798, nov-dec SÄTT, AT FÖREKOMMA, DET TJURAR EJ SKOLA BLIFWA FOLK-ILSKE. Tjurkalven, som är uppväxt på gården, är from och folkkär. Men även de kan med åren bli folkilskna. De bör inte släppas tillsammans med korna, då de uppfattar sig som anförare och försvarare. Det är också viktigt, att de blir vana vid att olika människor finns i deras närhet. Liksom hundar i städerna, som är vana vid folk, sällan skäller eller bits medan de på avlägsnare gårdar ofta rusa på folk, blir tjurarna oroade om de inte vänjs vid människor. En tjur, som hela sommaren inte sett en människa skulle kunna bli som ett vilddjur innan hösten. Dock får aldrig någon reta en tjur. | ||
| ---------------------------- | ||
| 1743 | Om en sällsynt fetma och talgfullhet hos en kviga | Bladh, Peter Johan |
| 1798, nov-dec OM EN SÄLLSYNT FETMA OCH TALGFULLHET HOS EN QWIGA. En märklig kviga slaktades om hösten 1796 på Bennviks gård. Hon var av Strömsholmsrasen både på mödernet och fädernet. Hennes myckna talg gav lite vikt, när den skirades. Den var som olja och rann bort. Hon hade diat som kalv och senare götts första året. Därefter fick hon foder som vanligt. Trots att hon släpptes till tjur flera gånger blev hon aldrig med kalv. När hon inte kom i brunst slaktades hon 51/2 år gammal. Hon var fetare än den oxe, som beskrevs i Hushållsjournalen 1776. | ||
| ---------------------------- | ||
| 1744 | Hur blekingeborna sköta sitt åkerbruk | Anonym |
| 1798, nov-dec HURU BLEKINGEBOERNE SKÖTA SIT ÅKERBRUK. På lera gödslas i stubben och sås sedan. Därefter skjuter man med åder fåror 2 alnar från varandra. Sedan krattas jorden jämn. Rågen ruttnar om den sås för djupt, medan kornet ger rik gröda om det sås djupt. Tiden för vinterrågens sådd varierar från slutet av augusti till jul. Till vårsädet ärjas jorden på hösten och ligger oharvad till våren. På våren ärjes jorden flera gånger. Första gången kallas det rista, andra gången tvära och tredje gången mylla. Jorden blir bördig i den mån man arbetar den. Ärter och vårråg, liksom vicker och råg nyttjas till bröd. Även bönor används till bröd. Ett slags blandsäd av korn och bovete nyttjas till gryn och matberedningsmjöl och kallas cumring. Beskrivning av såtider, som dock kan variera. Blekingebonden använder ej så många dragare som skåningen. Höet körs i vagn med korg, som kallas reshäck eller höryss. I skogsbygden läggs de i små lador och körs hem på vintern. | ||
| ---------------------------- | ||