1371Anmärkningar angående väderleken för juni 1789Patriotiska Sällskapet


----------------------------
 
1372Om det icke vore lämpligt att kringstrykande lappar byggde hus och levde som andraBjörling, Olof
1789, aug

SVAR UPPÅ THEN AF KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UTSTÄLDTA FRÅGA UTI INRIKES TIDNINGEN N:O 63 AF DEN 13 AUGUSTI 1787. OM THET ICKE WORE MÄST NYTTIGT, AT KRINGSTRYKANDE LAPPAR UTOM LAPPMARKEN, MÅ LEDAS TIL ATT BYGGA SIG HUS, OCH INGÅ I SAMMA NÄRINGSMEDEL, SOM DERAS ÖFRIGA MEDBORGARE; OCH HWILKA UTWÄGAR MÅ WARA DE BÄSTA, TIL AT SMÅNINGOM FÖRA OCH WÄNJA DEM TIL ET SÅDANT FÖRÄNDRADT LEFNADSSÄTT.

Dessa kringstrykande lappar ställer till stor skada på många ställen genom sitt flyttande. De ödar skogen genom att hugga unga vackra träd till sina kojor. De hugger också ned träd till bränsle istället för att samla torr ved som redan är fallen.

De tar för sig utan lov. De stör de närboende genom att tigga, pocka och supa. Många tror att lappar kan mer än andra, nämligen trolla och vågar inte neka dem vad de begär.

Deras hundar gör skada på viltet. Deras renar river gärdesgårdarna och trampar ned rågen och äter den, till stor skada för ägaren. Dessutom följs ofta renhjorden av vargar, som stryker omkring gården och ibland tar kreatur.

Hästar är rädda för både renar och lappar och blir svåra att hantera om de möts på vägarna.

Lapparna är tärande medlemmar som inte odlar en enda jordtorva, utan lever på andras bekostnad ungefär som de vilda i Amerika. Det vore till nytta för dem själva om de kunde leva ett annat liv. Deras fylleri kan leda till att de mördar varandra och det berättas att de ligger nakna i sina kojor. Vilka grova laster kan inte bli av detta. Svårigheten att förändra ett så vilt folk är betydande. Svårare än för Tsar Peter den store att utan tvång förändra ryssarna.

Våra lappar äro så intagne av kärlek till sitt levnadssätt att de aldrig skulle vilja lämna det frivilligt. De borde vara skrivna i vissa socknar och anvisade områden på sockenallmänningen och vid svårt straff förbjudas att flytta någon annanstans. De skulle då kunna undervisas i religion. Dessutom skulle inte privata skogar bli skövlade. Deras barn över två år skulle med tvång tagas ifrån dem och uppfostras till vanliga människor.

Kostnaden för detta skulle kunna täckas genom ett sammanskott från hela riket eller ett par kollekter om året. På detta sätt skulle den gamla lappstammen försvinna inom några år och riket av deras avkomma få en hop arbetande och närande medlemmar, som aldrig igen skulle vilja bo ihop med ett så otäckt släkte.

----------------------------
 
1373Erinringar om sädesskörd och sädens rengöringPolander, Henr.
1789, aug

KÅRTA ERINDRINGAR OM SÄDES-SKÖRD OCH SÄDENS RENGÖRING.

Ju mognare och torrare samt renare och friskare säd, som med den minsta möjliga spillning kan vinnas, desto mera förmån och vinst har lantmannen att hämta.

Beskrivning av hur olika sädeslag ser ut, när de är mogna.

I Gadds Svenska lantbruksskötsel rekommenderas en bra lie.

Olika sätt att torka säden. Efterräfsning. Inkörning i lador. Vilka vagnar som bör väljas.

Tröskningen. I Hushållsjournalen N:o 6 1784 finns beskrivning på en tröskmaskin. Sädens förvaring.

----------------------------
 
1374Om broddmask och sniglarAnonym
1789, aug

OM BRODDMASK, OCH SNIGLAR.

Sniglarnas namn i andra språk och de utländska beskrivningar som finns.

Kroppen är avlång, ovanpå kullrig, framtill med en köttaktig sköld. Inunder med en längsgående platt spagel eller fot. På högra sidan med en synlig öppning. Trevare fyra, indragliga.

Man har ifrågasatt om de har ögon. Det som ser ut som ögon sitter långt från hjärnan, men så är också fallet hos kräftorna.

Snigeln har en öppning för andning, parning och orenlighet. Denna öppning är dock indelad i tre avdelningar. Den har tre hudlager med körtlar. De har både manliga och kvinnliga könsorgan och då de parar sig betjäna de varandra på en gång. Äggen utvecklas nu och utstöts alla på en gång.

Sniglarna gå i ett slags ide under vintern, gömda under stenar eller under barken på ett träd. Flera folk äter sniglar. Deras slem kan också användas till skönhetsmedel. De är ett gott botemedel för många olika åkommor.

Forntidens vallflickor slog på snigeln med en kvist. Då drog den in sig, men efter en stund stack den ut en trevare och åt det hållet fanns skällkon.

De läste: Snigel, snigel snälle, Säg mig var min skällko är? Annars skall du få hugg ikväll.

----------------------------
 
1375Anmärkningar angående väderleken för juli 1789Patriotiska Sällskapet
----------------------------
 
1376Svar på fråga: Om det inte vore mest nyttigt att de kringstrykande lapparna utom Lappmarken byggde hus och ingick i samma näringsmedel, som andra medborgareAlenius, Carl Gustaf
1789, sept

SWAR, PÅ DEN AF KONGL. PATRIOTISKA SÄLLSKAPET UPGIFNA FRÅGAN: OM ICKE DET WORE MÄST NYTTIGT, AT DE KRINGSTRYKANDE LAPPARNE UTOM LAPPMARKERNA MÅ LEDAS TIL AT BYGGA SIG HUS, OCH INGÅ I SAMMA NÄRINGSMEDEL, SOM DERAS ÖFRIGA MEDBORGARE; OCH HWILKA UTWÄGAR MÅ WARA DE BÄSTA, TIL AT SMÅNINGOM FÖRA OCH WÄNJA DEM TIL ET SÅDANT FÖRÄNDRAT LEFNADSSÄTT?

Jag känner svårigheten att uppgiva ett nyttigt och möjligt förslag, men känner ändå som min skyldighet att visa på några omständigheter, som kan tjäna till upplysning. Man kan inte jämföra lapparna med de insekter och djur, som förtära luftens och jordens rötaktiga orenligheter, men de framstå som tärande och skadliga. De när sig till en tredjedel själva, men resten måste tagas av svenska allmogens knappa förråd. Lägger man därtill deras fördärvade seder, fylleri, flyttande, hotelser med förtrollning, då de tilltvingar sig den fattigas sista brödbit och underhåller de enfaldigas vidskepelse. Hur skall dessa blodiglar och onda seders fortplantare förvandlas till närande medlemmar i samfundet. Att uppge det vore ett mästerstycke. Jag vet att de aldrig frivilligt skulle ingå på något, som skulle förändra deras levnadssätt. Här måste en Regerings kraftfulla åtgärder till.

Jag skall beskriva lappens egenskaper. Jag försäkrar att de inte är hopdiktade. Lappen är vild. Denna vildhet hindrar honom att se, älska, eftersträva de plikter och fördelar, de nyttiga tvång och värdiga friheter, de långvariga nöjen och måttliga svårigheter, som är den odlade världens arvelott. Han känner olust för odling och kallsinnighet för den fägring och nytta, som kommer av odling. Han föds i en usel koja i en vild skog. Rök, mörker, osnygghet, köld, en stockeld och vädergny är det första han upplever. Så snart han förmår gå utom kojan, ser han skog, berg, mossar och sjöar. Allt är vilt, men behagar honom. Han följer sina skamlösa föräldrar till odlade områden för att lära tigga. Han äter av dess frukter och sover gärna i deras sängar, men har ingen önskan att äga det goda.

Han har ett spritt och flyktigt öga. När han vandrar i skogen, söker han efter spridda renar, han jagar vilda djur och fåglar, han söker efter ämnen till en slev, skopa eller fat. Hans ögon vänjs att sprida sig över stora och oinskränkta rymder och vänjs inte att fästas vid en bestämd punkt. Denna kastning av ögonen gör att när han skall läsa kastas bokstäverna från slutet till början av ordet och han har mycken möda att läsa. Löper ögat hastigt över ett föremål, löper tanken ännu hastigare. När ingen grundlighet förekommer blir ingenting väl beslutat.

Lappen är sorglös för morgondagen. Nästan alla vilda folk lever utan jämn hushållning. De pendlar mellan hunger och frosseri. Hans hushållsprinciper blir att förtära tappert och tigga skamlöst. Han är inte rädd om tiden, särskilt inte om morgonstunden. Lappmorgon har blivit ett ordspråk, som utmärker svenskarnas middag.

Alla förstå svårigheten att hitta ett pålitligt förslag till lappens reformation. Att gå från skogen till husbyggnad, från vildhet till odling, från tiggeri till eget bröd, från lättja till arbete, från självsvåld och frihet till tvång och lagar, från sorglöshet till bekymmer måste ske med en gång.

Att förändra med egen drift och vilja kan gå, men att förändra andras vanor är nästan omöjligt utan våldsamma medel. Det vore enkelt att förvisa dessa skogslappar tillbaka till skogen att leva på renskötsel. Men skogen är upptagen av nybyggare och i fjällen finns de skattande lapparna och deras renar. Att valla boskap är hans bästa nöje. Man skulle kunna anlägga bergerier, där han fick utöva denna sin gåva. Där skulle hans spridda och vandrande ögon komma till sin rätt. Men var hittar man platser lämpade till detta, där boskap kan framfödas under en lång vinter och var finns det raska folk, som bärgar så mycket hö, som skulle gå åt.

Lappen borde kunna nyttjas till slöjder och hantverk. Han är vig, härdig och inte ofallen för slöjdarbete. Men kan hans flyktiga sinne vänjas vid monotont arbete, hans kropp vänjas vid stillasittande? Någon helt ny handaslöjd måste uppfinnas, då det redan finns folk till de befintliga. Kanske kunde kronan eller någon sann patriot anlägga ett Renhornsrasperi, där han kunde få håg att förädla renhornen och därigenom lära sig ett annat levnadssätt. Även skulle de med sina viga och härdiga kroppar passa för fiske.

All jord tas inte tillvara för odling på grund av folkbrist. Men inte kan man tänka att lappen självmant skulle förstå och vårda sig och med framgång driva jordbruk. Vilken näringsgren man än väljer åt dem, måste de sammanföras i kolonier med uppsyningsmän. Kunde kronan eller rika possessionater uppföra sådana, så skulle de kunna läras att hushålla med livsmedlen och man kunde hoppas på en lycklig utgång. Detta vore dyrt i begynnelsen och olustigt för lappen, men när han så småningom får bärga sina kärvar, kanske han inser fördelen av ett sådant liv. Barnen blir vanda vid ett ordentligt liv och inser nyttan av detta.

----------------------------
 
1377Anmärkningar över ett svar angående missväxtAnonym
1789, sept

ANMÄRKNINGAR ÖFWER ET SWAR UTI HUSHÅLLNINGS-JOURNALEN FÖR ÅR 1788, SIDAN 451

Jag som är en jordbruksälskare vågar kritisera Lagerholms svar på frågan om missväxt. I hans förmaning att genom bön till den Högste få biträde till ett lyckligt åkerbruk finns inget att inhämta. Han omtalar på 22 sidor alla orsakerna till missväxt, men ger inget botemedel. Hans påstående om att endast köra åker, när ogräset tar överhanden eller knappast då, vederläggs av en mängd kunniga åkermän. De menar att ett trädesgärde bör köras minst 3-4 gånger. Ogräset tar ju näringen och kan knappast räknas som nyttig. Körning är ju till också för att göra jorden lös och lätt för sädeskornen att växa i. Att solen skulle lösa de fruktbara delarna, när jorden ligger i öppna fåror är inte alls bevisat av de naturkunniga. Skulle så vara fallet kommer ju dessa partiklar tillbaks från andra orter. Om hans förslag att avskära omogen säd vore mycket att påminna. Men hans tillvitelser om fördomar, egensinne, vårdslöshet, lättja och försummelse avskräcker att göra minsta invändning. Om auktor tillåter, vill jag dock erinra om att säden mognar olika varje år.

----------------------------
 
1378Hushållsråd till skogens förökande och besparingLarsson, Lars
1789, sept

HUSHÅLLS-RÅD TIL SKOGENS FÖRÖKANDE OCH BESPARING

På åtskilliga platser är brist på skog, därför föreslås plantering av asp. Dessa växer lätt och är bättre till gärdsel än tall och gran. Lövet är dessutom bättre för boskapen än somligt hö.

Bönderna borde inte få bygga sina hus så tätt i byarna. Om elden kommer lös breder den sig över hela byn.

För att spara ved borde tegelugnar inrättas. Kostnaden vore snart betald, då vedåtgången blir mindre. Den kan istället säljas till tegelbruken, som kan öka sin kapacitet. De som får ta skog på allmänningen i brist på egen skog, borde bevisa att de har kakelugnar överallt.

----------------------------
 
1379Säkert sätt att uttaga bläckfläckar ur linneAnonym
1789, sept

SÄKERT SÄTT AT UTTAGA BLÄCKFLÄCKAR UTUR LINNE

Citronsaft tar bort fläcken men skadar linnet. I stället tar man smält talg och gnuggar fläcken och byker sedan. Fläcken försvinner alldeles utan att något hål finns på tyget.

----------------------------